Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankar, som röra sig i hvarje känsligt sinne. Här, herr löjtnant,
är en liten bit för er», tilläde mamsellen, bläddrande i luntan och
framdragande ett par böcker tätt skrifvet papper, «thär: ’Kärlekens
broder’ ... det är några idéer öfver äktenskapet och dess lycka.
Jag har sökt skildra huru äfven den arme, som bor i kojan,
genom äktenskapet kan känna fröjd, om han rätt uppfattar det
heliga i sin belägenhet»
»Hm, tackar ödmjukast.»
«Läs den, min bäste löjtnant, jag sätter värde på ert oiqdöme.»
«Hm, jaha, tackar ödmjukast; men —■ jag begriper inte hvart
vännen Ulriksson tagit vägen.»
«Han är troligen nere hos husmamsellen och glömmer bort er
i hennes intressanta sällskap.»
«Hm, ja, jag nästan tror. Jag får lof att se åt.»
«Han kommer nog. Men läs nu detta lilla . . . ack, om ni
fann i dessa blad någon känsla uttryckt, som dunkelt sväfvat for
ert inre, om ni här fann en gnista tröst, en »mula glädje, så
hade jag ej skrifvit förgäfves.»
«Tackar ödmjukast; jo visst gör jag det, visst gör jag det;
men — men jag är rädd att hästarne bli oroliga, hm, om de fä
vänta for länge.»
Med dessa ord gick löjtnanten ut och återkom efter några
minuter med vännen Ulriksson.
«Hm, det var som jag sade, hästarne äro oroliga.»
»Kapten Ulrikssön öfvergaf sin vän — jag fruktar att jag ej
haft mycket intressant att säga löjtnanten.»
«Jo, mycket trefligt, jo verkligen. Mjuka tjenare, ber om min
vördnad för fru friherrinnan och fröken och mamsell Selina — hm.
Mjukaste tjenare. Hoppas att framdeles få se herrskapet på
Hållstorp.»
»Ack, det är ett förtjusande ställe.»
»Åh ja, vid krusbärstiden kan der vara något att bjuda på
— hä hä, jag har stora gula krusbär, så stora som tummen, de
äro saftiga; hm, nu få vi äta opp dem, men salig hustru min
gjorde dem till vin.»
»Ett landtligt vin.»
»Ja, visst, men det blef alldeles präktig ättika af lanken.
Mjuka tjenare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
