Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Bojan trycker."
Vid trappan till Mellinge stod den trogne Jack och höll en
glänsande svart häst vid betslet. På sadelmunderingen kunde man
se att det var ett fruntimmer, som var det stolta djurets herr-
skarinna. Hästen stampade otåligt; men der kom ingen, och Jack
mumlade månget god dam mellan tänderna, mellanåt som han
lugnande klappade hästen på halsen.
Det var Selina, som för första gången var ensam på ett be-
sök hos onkel Fredrik.
Den gode öfversten hade inrättat sina rum efter sin smak.
De visade en blandning af gammalt och nytt, en mängd taflor,
porträtter af Washington, Franklin, Adams, Lafayette och andra
Amerikas hjeltar och statsmän bredvid mer och mindre lyckade
vyer från det fjerran landet, och bland dem några af hans eget
nu öfvergifna nybygge.
Vi må arbeta aldrig så mycket, vi må skapa en hel ny verld
omkring oss, men vårt fädernesland förmå vi dock icke skapa
oss sjelfve.
Detta hade Öfversten känt allt klarare, ju äldre han blef. Det
tycktes som fosterjorden kallat den flyktade sonen tillbaka för att
dö i hennes armar — och likt ett barn störtade* han til] sin
moders bröst, för att få slumra roligt vid den gamla vaggsången
från de svenska vattenfallen och hviskningarne i de svenska
tall-skogarne.
Den gamle ädlingen satt i sitt rum, klädd i sin gamla
nattrock af randigt bomullstyg, och talade vid Selina, som till hälften
knäfallit på en låg stol, eljest ämnad att lemna hvila åt det
af-skjutna benet.
«Och du älskar honom, Selina, och derföre vill du fly?»
frågade gubben och skakade på hufvudet. «Vet du, Selina, jag
förstår mig ej på det der.»
«Ja, onkel», hviskade Selina och slog upp sina sköna ögon,
«jag äIskar honom mera än mitt lif; men han hade ej bort veta
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. VII. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
