Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Då han dog i fängelsets natt, tog han en ed af Selim, min
far, då en- gosse, att ej hämnas.»
«Tyst, Selina, skona mig . . .»
,«Han förlät allt; men denna ed», fortfor Selina med stigande
värma, «har bränt min faders hjerta hela hans lif, och han har
befallt mig att hämnas den gamles död.»
«Selina 1»
«Och», tilläde hon och knäföll för öfversten, «och nu nekar ni
barnbarnet till den, som dog för er, som i sin sista stund bad
for er, nu nekar ni att rädda det från den grymma pligten att
mörda den hon älskar ... nu nekar ni den arma ziguenarflickan
att fly undan sitt öde, sin slägt, sina vänner... kanske sig sjelf.»
Den gamle teg länge; ändtligen sade han: «Barn, kan du då
ej bryta en så syndig ed, den bör ej hållas, den är okristlig.»
Selina skakade på hufvudet. «Jag tror er, onkel; men så
känner jag det icke — det är något i min själ som säger: bort
eller du måste! Ser ni», återtog hon efter några ögonblicks
tyst-nad, under hvilken hon ur en ficka upptagit den lilla flaskan, «ser
ni, onkel, ser ni denna vätska, som spelar i färgen mellan blod
och det gröna ettret af huggormen .... ser ni, blott en droppa
behöfs; blott en droppa fick Dernath i den hvita rosen af farmor,
blott en droppa — och han slumrade in. Ser ni, onkel . . .»
Selinaö ögon glänste af en eld, som injagade fasa i den ädle
öfverstens själ.
«Ser ni, onkel — hon och jag — ty min faders dolk
underkastar jag mig icke — hon och jag — eller ingen af oss — välj!»
»Lugna dig, Selina! lugna dig . . . du ar gruflig, jag
förstår dig icke.»
«Jag är lugn», yttrade Selina och stoppade ner den lilla
flaskan, «jag är lugn som döden; jag väntar domen, död eller lif.»
«Lif! Selina, jag skall hjelpa dig — du skall få fly, jag
skall skicka dig utrikes, du skall få sjunga, skaffa dig rykte, flyga
på ärans triumfvagn^ kring Europa . . .ja, det gör du.»
«Ja. ja det vill jag! Ack, onkel! Jag får ej älska någon,
jag för ej stanna någonstädes, derföre vill jag bli ryktbar, derföre
vill jag bli beundrad, och min fasta tro skall göra mig dertill.»
«Flicka, flicka! Du skyndar till en afgrund; men jag kan ej
rädda dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
