Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men hör pä, lilla Sigrid, jag tror minsann att vi ombytt
roler — da blir satirisk — nå, det klär dig. Ser man på, den
blyga mossrosen har också sina små taggar.»
«Ja, Selina, jag är ond på dig, och derföre är det ej for
mycket att du får ett litet prof af mina små talanger — jag är
ond på dig, ty du tänker ändå endast på dig sjelf.»
»På mig sjelf? Ja, Sigrid, deri har du rätt; jag är styggt
egoistisk; men det äro vi ju allihop. Låt oss vara vänner, Sigrid
— vänner för evigt!»
«Ja, Selina, ja, ja!»
«Sigrid! Och då — om jag lyckas, min ära ljuder ända hit
opp hvad säger du då?»
«Stackars Selina!»
»Stackars Selina . . . Och då du hör att jag ej mera dåras
deraf, då jag midt under jublet drar mig undan?»
ffStackars Selina!»
»Stackars Selina äfven då? Hvarför detta, Sigrid?»
»Jo, du har ändå ej vetat hvad lycka ville säga.»
Selina skrattade. «Nu sitter den lilla sångfogeln på kanten
af sitt bo igen och sager om gladan, som sväfvar i höjden:
’stackars fogel, som måste flyga så högt opp för att lefva’. Med ett
ord, Sigrid, du vet ej hvad som är min lycka.»
«Nej, jag förstår det icke, jag endast vet att jag skulle dö
af ångest, om jag skulle stå på en teater, hu! jag ryser då jag
tänker derpå.»
«Och jag vet blott att jag skulle qväfvas af ledsnad, om jag
skulle sitta i en kammare och öfverlägga med min man om
hushållet. Men det är sant, Sigrid — nämn ingenting!»
Med dessa ord gifek Selina in till gamla friherrinnan.
Hon berättade att hon ridit något för långt utåt skogen och
bad friherrinnan förlåta henne att hon dröjt så länge.
«Det är ej bra», yttrade friherrinnan, »att du så ofta gör
promenader; men det roar dig, min flicka — och hura det är,
du trifves ej här.»
Selinas ögon glänste af glädje, ty detta gaf henne ett
tillfälle att förbereda sin välgörarinna.
»Jag är skyldig att tala öppet», yttrade hon; »ja, ädla
friherrinna. jag känner på mig att jag ej passar här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
