Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig vid hennes säng, talade sft hjertligt, ofta så poetiskt, att hon
fann vägen till mamsell Pjorrys hjerta. Så fick mamsell Pjorry
en ny vän i stället för den falska hon mistat. Hon måste vänja
sig vid att Sigrid öppet sade sin mening; men nöden har ingen
lag. Då man ej eger blommande kamelior, är man glad när man
om våren ser några björkqvistar slå ut i vattenglaset.
Men sjelfva mamsell Begina ’ tyckte att det »var synd om»
stackars mamsell Pjorry och ångrade sin triumf, fastän hon ej
ändå kunde underlåta att tänka om sin belästa medtäflerska, att
hon nog förtjenat en liten minnesbeta.
Den beskedligå Begina uppbjöd nu allt för att på sitt vis
trösta den sjuka; sådana soppor hade knappt varit förut kokade,
så delikata; och då mamsell Pjorry blef bättre, kom der från
köksregionen det ena budet efter det antfra för att inhemta hvad
hon önskade, och Sigrid hade särskild kommission att utspionera,
om det kunde vara något som den sjuka händelsevis tyckte om.
Det fanns, med ett ord, icke någon mera försonlig och
botfärdig menniska än mamsell Begina Dagsson, då hon såg att hon
sårat någon djupare än hon ämnat. Hon försökte väl att trösta
sig med att *hon ej rådde för att Josias fattat mera kärlek for
henne än för mamsell Pjorry. Det var nu engång en Guds skic-
kelse, ty äktenskapen beslutas i himmelen och Gud sammanfogar
ej hvad som ej bör sammanfogas’; men oaktadt allt detta, ångrade
hon sig, och om de begge mamsellerna i något afseende haft en
gemensam åsigt eller deras bana i någou riktning sammanfallit, hade
de troligen blifvit vänner, just genojn denna händelse.
Mamsell Pjorry skulle insett huru väl Begina menade, och
denna hade kanske lärt sig att älska den förras verkligen goda
hjerta, när det blott fick tillfälle att visa sig sådant det var.
Men mamsell Pjorrys «bildning» satte en gräns för hvarje
närmande. Hon fann sig sjelf tryckt och tvungen af den höga
ståndpunkt hon intagit; hon tyckte ofta sjelf sig sittande på en
brännhet altan och se huru det simpla folket roade sig i det gröna;
hon ville gerna också vara der nere bland det glada folket, men
det passade henne icke att gå ned från altanen; och som ingen
blomma ville växa deroppe, och intet träd nådde upp att
beskugga den upphöjda platsen, så blef mamsell Pjorrys öde det
vanliga för dem, som tro sig tillhöra mensklighetens grädda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
