- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
399

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta vare sagdt endast om de högre tonerna, hvaremot
brösttonerna hade mera dnshet.

Fröken Petronella hade dock en utbildad teknisk färdighet, ty de
svåraste passager besegrades med den mest klarinettlika förmåga.

«Charmant 1 O! Charmant!» sade krigsrådinnan halfhögt,
sedan första stycket var slut.

«Det hörs, lilla Petronella, att du har ondt i bröstet»,
anmärkte kaptenskan von Cleofas.

«Söta mamma! Herrskapet förlåter väl», blef frökens svar.

«Du plär eljest kunna sjunga med mera force», återtog’
modren; «men jag skall säga, Petronella är så slarfvig med helsan.»

Fröken afbröt med ett nytt tonsvall sin mors ursäkter*

Handelsman Andersson satt der krokig i armarne som
vanligt och såg högst olycklig ut, och kommersrådet Klenke höll
händerna hopknäppta öfver magen och tittade oafvändt på ljuskronan
för att se interesserad ut, hvaremot hans fru befanns inbegripen i
ett mumlande samtal med fru Andersson, hvilket endast afbröts
då sången på några ögonblick tystnade.

Fröken sjöng ur Mozarts Figaro:

Sång. Jag ej vet hvad det är som mig plågar.

Fru Klenke (till fru Andersson). «Det är alldeles för mycket,
jag ger ej mer än fyra skillingar.»

Sång. Men mitt öga än slocknar, än lågar.

Fru Andersson. «Men hvad skall man göra då man behöfver
litet färskt; det är alldeles nödvändigt.»

Sång. Hvarje flicka jag darrande möter.

Fru Klenke. «Ja, men åt folket nyttja vi aldrig annat än
gammalt.»

Sång. Aldrig nånsin mig sådant händt.

Fru Andersson. «Åh ja, det är naturligt att man inte får
brassa på, som då de steka biff på värdshuset . . .»

Sång. . . . nånsin mig sådant händt.

«. . . ty der äro de rent af öfverdådiga.»

Sång. Aldrig nånsin mig sådant händt.

Det är ej möjligt att i tryck riktigt åskådliggöra det
små-trefliga uti att höra ett par goda husmödrar midt under ett
sångstycke halfhögt öfverlägga om sina affarer; men litet hvar har
troligen hört det i den «bildade» societeten af obildadt folk, oeh

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free