- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
404

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hågen, kom hem och sade: «Du må tro, mamma, Klenkes hade en
smala delikat middag i dag»:

«Ja, det tror jag nog, när mamsell Torkelson står i köket;
det är annat än att fä hänga med sjelf.»

D^ina invändning var den goda mamsellens hela förråd af
ryktbarhet, sporrade hennes verksamhet och gjorde att hon
trotsade elden lika tappert som gamle Bask, ofverstelöjtnanten
omtalat, och som tjenade qvar för att få höra det gamla: «Rask är
en krona i kompaniet».

Äfven här råkade Georg Celestine, och hur det bar till, kom
han alltid att blifva placerad vid hennes sida; ty det var klart, att
den förnämaste ungkarlen skulle sitta bredvid den förnämaste
flickan, och den rikaste är alltid den förnämste.

Emellertid bildades på detta sätt en bekantskap, ytlig om man
så vill, men dock tillräcklig att göra Celestine intressant i den
unge baronens ögon.

Flickan såg bra ut, hade lätthet att finna ämnen till
konversation och tycktes sjelf så intresserad af sin unge granne vid
bordet eller på balen, att han å sin sida fann Celestine Millén
ganska hygglig.

Det börjar alltid på det viset. Men vännen Winkler kunde
aldrig upphöra att bry honom, och detta störde hans glädje.

Ätt se sig så der observerad, att oupphörligen bli ansedd
som om man hvarje ögonblick fruktade att hjertat skulle stå i låga
och geuast vid den minsta gnista känna en dusch af infall regna
öfver sig, är onekligen litet förargligt. Och hvarken
öfverstelöjt-nanten eller de andra kamraterna voro just sparsamma med dessa
duschbad.

Han fick således lära sig att vara lagom varm, och hans
tillgifvenhet kom ej att gå öfver den vanliga konversationsvärman
mellan en ung man och en ung flicka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free