[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, goda mamma, det är verkligen sanning, allvar, söta
mamma! Såg mamma ej hans gröna hår? Kopparslagarskylten
hade *han med sig . . . man kan ju ej vara mera mån om att
samla kunder?»
«Ja, deri har ni rätt, hans hår var verkligen grönaktigt.»
«Ah ja, det der borgerskapet är ändå lyckligare än vi andra»,
återtog Celestine med ett satiriskt srpålöje. »När någon vill veta
hvad vi egentligen äro, så måste han fråga: ’hvem är den der
herrn?’ ’Det är krigsrådet/ ’Hvilken den?’ ’Jo, det är
kommersrådet/ och så vidare: Men en herre af borgerskapet . . . man
råkar en herre med grönt hår, och behöfver ej veta mera, för att
utan alla misstag fråga: ’huru mycket kostar en kokpanna på två
kannor?’ Mau ser en annan med outplånliga gula eller bruna
kanter vid nagelrötterna, och behöfver ej göra annat än fråga:
’huru mycket kostar nu för tidéh en betsad soffa eller ett dussin
betsade stolar?’ . . . karlen är snickare.»
«Mamsell Celestine har gjort noggranna observationer»,
skrattade Georg. «Nå vidare?»
«Jo vidare: ser man en blek herre med tillbakaböjda tummar,
så säger man: ’det är grufligt hvad det är dyrt att få godt
receft-läder nu för tiden’, och han svarar genast: ’Jag har eljest mycket
mjuka recefter i mina arbeten.’ En annan har tummen liksom
afhuggen, platt som ett ollon: det är en som stoppar madrasser.
Med ett ord sagdt, ingen är lyckligare än det der folket. Anda
från juveleraren med sin briljantkråsnål ända ned till smeden med
sina kantiga axlar och böjda ry£g, bära de artmärket med sig
och skiljas lika lätt från hvarandra, som en steglitsa från en
grönsiska.»
«Men», sade Georg, dock utan att skratta, «enhvar är
aktningsvärd i sitt stånd, mamsell Celestine, och visst tycker jag,
uppriktigt taladt, att gubben Lund som svarfvare är mycket
aktningsvärdare än till exempel jag som militär. Han kan dock svarfva,
men Gud vet huru jag och andra skulle bära oss åt i fält —
strateger äro vi ingen just, och knappt militärer.»
«Det är en ganska vacker tanke», sade krigsrådinnan med en
oförmärkt blinkning åt Celestine, «en tanke, som hedrar baron
Georgs bjerta; men Celedtine endast raljerar, hou menar ej så illa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
