- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
416

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF)

[Read further instructions below this scanned image.]

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

död, Åsabygds kompani blir ledigt och det är ej tu tal om att
icke baron Milderkrants får det; hans kusin är kammarherre hos
Hans Majestät.»

«Ja, jag har hört det», blef Georgs svar.

«Nå, då få vi väl snart säga löjtnant?»

«Nej, det är ej gerna möjligt.»

«Huru då? icke möjligt?» frågade krigsrådinnan; «är . det ej
möjligt att en baron Dernath blir löjtnant?»

«Jo, med tiden naturligt^?», smålog Georg; «men Winkler är
äldre än jag i tjensten, myeket äldre.»

»Fänrik Winkler’*)?

«Ja.»

«Men», återtog krigsrådet, »det skulle verkligen vara
besynnerligt, om ej herr baronen begagnade sina fördelar. Jag talade i
går vid generaladjutanten, och han . . .»

»Han talade om Winkler?»

«Ja, ja visst, gjorde ,han det; men, uppriktigt sagdt, jag
fastade hans uppmärksamhet på att regementet hade den lyckan att
ha en son till den allmänt vördade baron von Dernath och att...
likgodt hvad jag sade, men generaladjutanten tänker på er, herr
baron, tänker föreslå er.»

»Jag tackar er, herr krigsråd», yttrade Georg och rodnade
starkt, i det han steg opp, «men i den saken bestämmer jag
något sjelf . . . och jag tar ej emot tjensten, utan tar afsked, om
det behöfs.»

«Ni vill således verkligen låta Winkler gå förbi er?» yttrade
Celestine.

«Den frågan ville jag ej haft af er», sade Georg allvarsamt.
«Winkler är min kamrat, det är ett heligt ord, mamsell.»

Detta mamsell’ hade en egen ton, som lik en vindstöt kastade
undan den systerliga bekantskapen.

«Men, baron Georg», sade krigsrådinnan, «ni kan väl finna,
att edra vänner önsk* er allt godt, att vi alla gerna se edra
framgångar och anse dem för våra egna.»

»Jag tackar; men», tilläde han efter en paus, «jag skall höra
hvad Sigrid säger . . . hon är också min vän.»

*) Mau bör märka, att utnamningarne den tiden icke gingo efter åläérstur
•om nu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free