Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Således bara en träsked . . .»
«Ja», sade träskeden, som, sedan blyet .kom ur, kände sig helt
lätt och glad; »ja, jag är bara en träsked och vill nu endast vara
en träsked. Tag bort försilfringen, käre mästare, limma ihop mig
och sätt mig ute i köket, tillsammans med de andra träskedarne,
så skall jag säga dem hur dumt det är af en träsked att vilja
vara af silfver.»»
«Och det der skulle vara åt mig», sade Anna. «Men, käre
Anders, träskedmakare som du är, jag tror ändå att man kan ha
det bättre än i skogen och torpstugan. Inte har jag just sett nå-
got, men så mycket har jag hört, att den rike har allting bättre
än den fattige, att han lefver i glädje och fröjd, under det att
den fattige lider af sorg och nöd.»
«Men inte lida vi nöd, kära Anna», invände modren, som var
en af dessa förnöjda menniskor, hvilka bli allt mera sällsynta. «Vi
lida ju ingen nöd, Anna, ty far och Anders der skaffa alltid så
mycket,vi behöfva, och mer dertill. Nu skall du få se, att far
har med sig kaffe och socker hem, kanske en hel mark af hvar-
dera slaget, och då skola vi ta ner kopparne, som nog hålla, fast-
än de äro hopsatta, och äro granna nog åt oss, fastän de äro
omaka.»
«Men, mor, det finnes många som få kaffe hvar dag och inte
behöfva dricka ur omaka koppar», sade Anna, «och de äro väl
ändå lyckligare än vi.»
«Det är tvifvel om det, barn, ty Gud delar icke så ojemt
som vi tro.»
«Gud ger oss alltid så’ mycket, att vi böra vara nöjda, men
han kan aldrig ge 089 så mycket, så att vi måste vara nöjda; ty
dertill kan han ej tvinga oss», invände Anders.
«Anders talar som en prest», anmärkte Anna.
«Ja, det gör jag, ty de orden sade pastorn på läsförhöret
uppe i Björkbyn i tu års se’n, då vi gjorde resan dit.»
«Det mins inte jag.»
«Ah, du var bara åtta år gammal då, och dessutom skulle du
se på prestens flicka, som var så grann.»
«Ja, hon hade ett bra grannt halsband af röda stenar, eller
om det var glas eller någon sorts röda bär, ty det trodde de an-
dra, men jag tror, att det var liksom glasstenar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
