Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nå, hvad nytt, farP» frågade Anna.
«Åh, just ingenting ... jo, det var sannt, jag har minsann
gåfvor och skänker med mig.»
«Ack, ackl far har gåfvor och skänker!» ropade Anna och
klappade händerna. «Nå, hvad är det, farP»
Fadren började gräfva i sina djupa fickor.
«Jo, se här . . . ja så, det är åt Anders som han begärde —
metkrokar, förstås, det skall han ha . . . ja, mor, det du får ligger
ute i akjan nedpackadt; men, hm, jag tror hin onde tog’et . . .
det var försmädligt.»
«Är det borta något, farP»
«Ja, min själ tror jag så . . . ja, det var åt dig, ett hals-
band, som handelsmenskan skickade till dig.»
«Ett halsband, Herre Gud! Hurudant var det, farP Det
måtte väl aldrig vara borta ...»
«Jo, besitta mig, är det inte så . . . det är förargligt, men,
som jag sade: hvad gör min unge med halsband, ty hon har ingen
att visa det för annat än for mor och mig och Anders, då man
afräknar getterna, kon och renarne; och vi tre bry oss ej om så-
dant krafs och de andra begripa det inte.»
«Åh, Herre Gud, jag är alldeles olycklig som inte får mitt
halsband . . . Hur såg det ut?» frågade Anna gråtande.
«Åh, det var ett tåcket der som prestmamsellens, af glasperlor,
Biler hvad det heter.»
Annas gråt blef häftigare.
«Nå, hvad du är barnslig; inte behöfver du halsbandet; du
kommer ju inte ut ur stugan och har ej sett folk på år och dag.»
Anna fortfor att gråta. Ändtligen kom Anders in.
«Jag lyser och jag bränner, hvad skall den göra som panten
känner P» ropade han och höll ett litet paket i handen.
«Jo, hon skall torka ögonen; se så, Anna, här är skräpet.»
Flickan, utom sig af glädje, sprang opp och tog paketet.
Det innehöll ett ganska vacket blått halsband.
«Det är blått, far», yttrade hon, mindre glad än förut.
«Nå, är det inte vackert P»
«Jo, jo visst är det vackert, men prestmamsellens var rödt.»
«Nå, hvad angår det digP»
«Hå, just inte, men hennes var rödt och . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
