Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<*Jb, det lär så vara. Han är löjtnant vid Norrbottiagarne,
Helsingarne, eller något annat regemente der oppe i Lappland.»
«Hm! Inte kan flickan vilja flytta ditopp 1 Ep så skön ros
bör vara qvar i hufvudstaden.»
«Åh, inte skulle ro9en just må illa af att komma dit; ty det
vet jag af Arvid, som för några år sedan gjorde en tur norra vä-
gen till Norge, att det lär vara rätt vackert folk deroppe. Der
växer blommor i öknen, sade Arvid, skönare än i sjelfva Bergian-
ska trädgården; ha ha ha!»
«Nu börja de åter valsa; man kan bli^ rasande på den der
lappländaren», yttrade den lille mannen med den ofantliga guld-
kedjan på bröstet.
De begge vännerna skiljdes åt, och den långa «allvetande»
hviskade till en annan vän: «Du må tro att lille Pierro blifvit
alldeles förtjust i Millers dotter. Stackars Pierro, inte har Gud
gjort sig synnerligt besvär när han skapade hans kroppsliga hydda;
i det fallet så har han nära nog skapat sig sjelf; det är en liten
rolig karl, vår Pierro.»
«Vi skola bry h^nom!»
«Nej, för fan, lilla Pierro är en slug persedel . . . Jag skall
presentera honom, han har godt sätt att vara . . . och så liten
han än är och, som vaktmästar Sundström i rådstugurättens tredje
afdelning sade, salig menniskan: så liten han är och «oansenlig»,
sa’ vaktmästar Sundström, så har han ändå förmågan att ställa
sig hos fruntimmer.»
«Nå, än 8e’n?»
«Än se’n? Jo bröllop, och så skola vi hjelpa vännen Pierro
att fortära sitt goda . . . Men stora honom böra vi icke. Man
kan väl ej tänka sig någonting kostligare än om vår lilla vän kom
sprättande med en skön hustru — ty vacker är menniskan, det
kan ingen neka — med en skön hustru vid sidan. Det är alltid
en uppbygglig syn att se ett befängdt par i hop. En liten «pirf-
vel» till man bredvid en lång och bred koloss till hustru, en stor
jätte ihop med en dverginna, eller en gammal skral gubbstackare
krypa fram med gikt i benen, bredvid en ung, skön hustru, lätt
>om en Qäder och lefuadsglad som en fogel. Ju värre motsatser,
desto bättre för menniskoslftgtet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
