Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nu har jag presenterat Pierro för lille kamrern och hällt i
honom ett glas punsch, «å att modet må växa. Han är en smula
gentil, lilla Pierro, en smula nätt och grann med stora guldkedjan
på sitt platta bröst. Det är remarkabelt att kunna ha ett sådant
brädspel till bröst, som lilla Pierro.»
«Du är ändå elak, kära Gabriell», yttrade en af de andra
vännerna. «Pär Svaning har sina förtjenster, han också; dum är
han min själ inte.»
«Nej f-n, slipad som en räf; han har nog mycken förmåga
och . . .»
«Går längre än jag», sade den allvetande, ega, det är troligt;
ty jag är en glad gosse utan allt beräknande förstånd, jag låter
dag komma och dag gå, med ett ord, jag är alldeles motsatsen
af min goda Pierro . . . Men han vet ej riktigt, hur han skall
börja, deri besticker sig skilnaden; jag börjar bra och slutar al-
drig . . . han börjar smått och dåligt, men slutar bra. Finis
coronat opus.»
«En alltför hygglig karl den der Svaning, en bildad menni*
ska», yttrade kamreren, då de sutto i vagnen och rullade genom
Stockholms gator upp till Söder, «en alltför hygglig karl.»
«Han tycktes ha känsla för mera än de unga männen vanli-
gen befatta sig med att ha», yttrade frun.
«Det var en menniska som hade en verklig omkring-blick i
den europeiska politiken och kulturhistorien. Jag har sällan funnit
någon, som så klart och redigt uppfattat till exempel Nopoleon
den stores karakter, denna Romar-vilja och tillika denna barnsliga
het, denna rena mensklighet, som visade sig då han på S:t Helena
läste katkesen för ett barn. Han förstod Napoleon, och det är
verkligen ej många nu för tiden, som förmå uppfatta denna jätte*
natur.»
t Jag talade väl ej politik med honom», sade frun; «men det
är sällan man på en bal, midt under stojet, får höra så vackra
tankar, som dem han yttrade.»
«Men, Annette, du är så tyst; du skulle väl också säga nå-
got. Har du haft roligt P» frågade frun.
«Ack, mamma, roligt! När får man väl roligt här i verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
