Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag behöfva det der folkets blommor, ty vid ljus ser man ej s&
noga att de ej aro fransyska.»
Betjenten skickades öfver och köpte hela det lilla förrådet.
«Der ser du Guds finger», yttrade kaptenskan med ett matt
leende. «Der ser du, Dora, huru Gud underligen hjelper, när nö-
den är som störst. Dora, du får ej gråta ... Nu är ju allt
bra igen och kassan god igen; innan den är slut, så kunna vi ar-
beta, och sedan hjelpa vi oss nog.»
Dora, som omöjligen kunnat återhålla tårarna, hvilka fram-
tvingades af den köld, det krossande förakt, som låg i sjelfva to-
nen, då Annette sade: «jag kan ej begagna edra blommor», tor-
kade ögonen och smålog.
«Ja, Gud hjelper underligt», sade hon. «Gud välsigne alla
goda menniskor 1»
«Det är troligt att någon berättat mamsell Miller, den rika,
vackra flickan du sett midt öfver, vår nöd; och som hon, så sägea
det, sjelf är ett fattigt upptagelsebarn, som endast har Guds god-
het att tacka för sin lycka, så tänker hon på den fattige. När
jag blir frisk, skall jag gå dit upp och rätt hjertligt tacka henne.»
«Nej, för Guds skull, mamma, för Guds skull, gör ej det!»
bad Dora. «Nej, nej, det är ej hon ... det är ej hon.»
«Men, Dora, nu är du besynnerlig, betjenten helsade ju ut-
tryckligen från henne, och hon har rätt att till och med fordra,
att vi tacka henne.»
«Nej, tacka endast Gud, mamma, ingen annan, ingen annan.»
«Men», återtog modren allvarligt, «jag kan väl aldrig tro, att
du afundas den vackra flickan hennes skönhet och hennes rikedom.
Afund, mitt barn, föder ingen lycka; ty det finnes, huru vi än ha
det här i verlden, alltid mång8, som vi tro vara lyckligare än vi
sjelfva äro; och om vi afundas, äro vi, midt i lyckans sköte,
olyckliga.»
«Nej, mamma, det är ej afund . • . nej, vid Gud, mamma;
men du bör icke gå dit, lofva mig det, du går ej dit.»
«Åh ja, vi få nog tid att öfverlägga om den saken; men jag
kännér ej igen dig; du är så upprörd, du är dig alldeles olik.»
«Ja, mamma, jag är mig olik. Men låt mig sitta för mig
sjelf inne i förmaket, så går det väl öfver, när jag får öfverlägga
med mig sjelf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
