Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kamreren skyndade in till sin dotter och Hjalmar blef således
ensam. Hans ansigte var dystert, liksom himmeln. Han gick till
fönstret och blickade midt öfver.
Huru olika voro icke dessa begge familjer hvarandra: här var
en skön flicka med alla företräden hon kande önska sig, och ändå
aldrig nöjd, aldrig rätt glad ... en flicka som tycktes ha känsla
för mycket skönt, men som blef sjuk, då hon påmindes om att
hon var ett fattigt barn. Och der midt öfver en hustru, som med
ädel sjelfkänsla försvarade sin man, och en dotter, som, för att
hjelpa sin mor, en gång stod darrande i tamburn utanför der den
lyckliga bodde.
Hjalmar hade också hört en hop berättelser om Annettes
adoption, den ena äfventyrligare än den andra, men han hade ej
fästat sig vid dem; han ansåg det ej af särdeles vigt hvarifrån
hennes anor daterade sig, blott hon var en god flicka.
aHon måste förklara sig», sade han för sig sjelf; «hon är mig
alldeles oförklarlig.»
Med detta beslut gick han.
Påföljande dag gjorde han sig ärende upp till kaptenskan.
Han hoppades att hon ej så noga betraktat honom, och att hon
varit alltför upprörd att igenkänna honom, då han vid klara dagen
besökte henne.
Han drogs dit af en alldeles oförklarlig känsla af deltagande;
ty han hade nu två gånger på samma ställe funnit begge med-
lemmarne af den lilla familjen, och begge gångerna hade de blifvit
nedtryckta för sin fattigdoms skull.
Han vandrade således upp för de mörka stentrapporna, men
höll på att på öfversta steget bli nedstött af en karl, som kom
baklänges ut ur en dörr och bugande sade:
«Ja, det skall ske, lilla goda kaptenska, ja bevars, fast veden
är allt dyr nu för tiden. Hm, ja så», fortfor mannen, när han
vändt sig om och igenkände Hjalmar. «Förlåt! Hm, det var rik-
tigt roligt. Herrn känner väl inte igen mig; men det var jag som
var med sabeln från frun och som betalte också. Annars så heter
jag Löfstedt och bor här nere i gården.»
«Jaså. Är frun som syr hattar inne?» frågade Hjalmar, för
att komma från sin bekante.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
