Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon dömde menniskorna falskt af de förbildade exemplar hon träf-
fat — och äfven dem falskt, ty de voro verkligen ej s& platta
som de, i sin beständiga eftergift för hennes nycker, syntes henne,
och striden i hennes inre slutades så, att hon tystade hjertats röst
och lydde fåfängans. Hon hade tagit sitt beslut, att med så litet
uppseende som möjligt aflägsna sin mor, ty hon kunde ej utan en
rysning tänka sig, att hennes vänner skulle hviska: «hennes mor,
en tiggargumma, har varit här».
Hon öfverlade med kamrerskan, som väl insåg sanningen af
Hjalmars ord, men ändå fann sig sjelf alltför mycket sårad af
gamla vZackrismoras» plötsliga uppträdande och som fann sig
smickrad af att Annette ensamt tillhörde henne; ty det är ofta en
svaghet af hjertegoda qvinnor att de vilja vara allt för en annan
varelse, mor, syster, vän; men de fordra vanligen tillbaka, att de-
ras vän och själafrände icke skall ha någon annan på hela jorden
till hvilken han hyser förtroende.
Och när, som här var händelsen, ett äldre fruntimmer ville
vara allt för ett yngre, så blef också följden den, att den unga
vännen, dottren, ej fick ha en tanke, en önskan, som ej den äldre
vännen, modren, kunde motsvara . . . och detta gjorde hon också
med den vanliga påföljden att skämma bort sin älskling.
Sådana vänskapsband brista vanligen plötsligen, då kärleken
kommer emellan; ty då lyder man ej mera vännens mogna råd.
Vännen utser alltid bland den beundrande skaran just den, som
omöjligen kan beröfva henne sitt gamla privilegium, och denne blir
hennes favorit, under det att den unga vännen ej kan tåla honom.
Då uppstår splittring . . . och så hade det nu skett mellan den
goda frun och Annette i fråga om assessor Svaning.
Att Annette hade förtrott sin mor, att hon älskade Hjalmar,
smärtade den goda kamrerskan, ty Annette älskade således någon
annan än henne sjelf, och hon skulle i sitt sinne anklagat flickan
for otacksamhet, om ej uppträdet med modren smickrat henne.
Hennes kärlek hade slitit det starkaste af alla naturens band
och skulle således ha ingenting att frukta, äfven om Annette en-
visades att vilja äUka Hjalmar, hvilket dock var en dårskap, eme-
dan Svaning, man måtte säga om honom hvad man ville, ändå
var den rätte att på förnuftigt sätt och varaktigt göra en hustru
lycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
