Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej (med en suck), nej, mamma, karlarne äro ej nu för tidqn
sådana som i mammas ungdom; nu äro de så säkra och tranldla*
att . . .»
»Säker ... det vore öfvermod, om Hjalmar gjorde sig säker;
ty om edra lynnen icke sympatisera, så är ej mera afgjordt, än
att . . .»
»Nej, nej, mamma 1 Jag älskar Hjalmar och ... om jag ej
får honom, så . . .»
»Gifter du dig aldrig?»
»Nej.»
»Åh, det är vanliga jargonen; man skall aldrig säga »aldrig».»
"Nej, goda mamma, nämn ej det ämnet.»
»Nej, Annette. Jag, det skall Gud veta, vill ej leda dina
tycken; men visst inser jag, så väl som andra, att en flicka som
du kan ha rättighet till större förhoppningar.»
»Det kan ej vara någon större, än att bli lycklig med den
man älskar.»
Kamrerskan ville väl ej egentligen skilja Annette och Hjalmar;
men hon kunde ändå ej underlåta önska, att Annettes val skulle
fallit p& assessor Svaning, som icke kunnat uttränga henne sjelf.
Egoismen ligger ändå på bottnen äfven hos beskedliga menniskor.
Då Annette kom för sig sjelf, föll hon, hvilket på de senare
tiderna ofta hände, i djupa tankar.
D?t förekom henne nu, som om hon varit alltför uppriktig
mot Hjalmar.
Den första regeln i all qvinlig uppfostran är att ej på något
satt låta känslan få luft eller utan omsvep och tillsatser uttal8
hvad som ligger på hjertat. Denna regel hade hon brutit — den
första och sista klokhetsregeln hon hört — hon hade varit oför-
siktig» hon hade ju nu lemnat Hjalmar ingång i hennes hjerta,
hade lemnat honom tillfälle att när som helst träffa den ömtåligaste
punkten; hon hade således kastat sig i hans armar på nåd och
onåd, utan att förut hafva uppgjort någon motsvarighet. Ännu i
detta ögonblick kände hon ingen punkt, på hvilken Hjalmar kun-
de träffas, ingenting, som hon kunde använda i händelse af be-
hof, ingenting, söm ställde dem i jemnbredd. Hon hade visat sig
vara en svag flicka; men han med sitt lugn och sin hjertlighet
hade framstått som en ädel man. Spelet var förloradt. Och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
