Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det är någon mycket illa sjok i grannskapet, en som ej tål
buller. Hvem kan det vara?»
«Det vet nog Löfstedt ocb han fick i g&r penningar till ved,
så att han snart kommer.»
Detta samtal mellan kaptenskan Bernhard och Dora var en
morgon hösten efter den stora festen hos kamrerens vi förut om-
talat.
Efter en stunds forlopp knackade det på dörren, och den be-
skedlige Löfstedt, prydd i sin vanliga kostym med forkläde, allt
vederbörligen barkfärgadt, steg in. Han var betydligt röd om
näsan och kinderna, ty det var så kallt ute och han hade gått
en «evig tid», så sade han sjelf, »bland skutorna dernere, för att
pruta pris åt fru kaptenskan».
»Och de skämmas inte att komma hit in med rå ved, vet fm
kaptenskan, så rå att det piper och skriker värre i pinnarne än
om de låge i h—vete, med forlof sagdt, lilla fru kaptenska. Det
skall den fattige ha, lian; och annars, om man köper efter vigt,
så är det inte bättre, då är det rent för rasande, ty då får man
betala hälften vatten ... så går man åt den fattige.»
«Ja».
«Och det säger jag, vore jag kung, så skulle jag landsforvisa
den som kom med sur ved, för si det var en lag i gamla tider,
som belade den med svåra böter, som fällde ek, och inte är det
bättre, om de fälla sura björkar och tallar.»
«Men de måste väl fållas så våta de äro, käre Löfstedt»,
småskrattade fru Bernhard, som märkte att hennes allt i allo,
gubben Löfstedt, hade fått sakerna om bakfoten. «Men hur kom-
mer det sig att det är . . .»
«Halm på gatan, kan jag förstå?»
«Ja.»
«Ja, så var det med mig, när jag i »raorsnars» öppnade luc-
kan och satte ut foten, så trädde jag ner honom så djupt, att jag
trodde det aldrig skulle bottna. Hvad attan tusan f-n! sa’ jag,
med förlof, si jag hade gelbgjutarens karl härnere med mig; hvad
attan . . . med ett ’ord, hvad står på i pilafästan, sa* jag . . .
ty det säger man när man inte vet hvad som står på ... i pila-
fastan, sa’ jag. Inte vet jag, sa* långa gelbgjutare-Pelle. Vet du
inte, dankelnäbb, sa’ jag, du skringelben! för si, vi rallentera så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
