Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ah, jag tror ingenting annat än jag vet . . * Men lfttom
oss tala om något annat ämne, som ej $å mycket upprör era kän-
slor. Unga grefven skall väl hit?»
. «Ja, det förstås, alla min mans vänner.»
•Det är en hygglig ung man, grefve M., en person, som sä-
kert kommer att stiga högt, särdeles nu.»
•Hvarföre mera nu än förr?»
•Man säger att han är förlofvad med den rike grefve R:s
dotter; det är ett parti égal och dessutom en trappa till utmär*
kelse, ty grefve E. har mycket att säga vid hofvet.»
•Jaså, han är förlofvad.»
•Ja. En rätt hygglig ung man.»
Annette kom in och afbröt samtalet.
När assessorn gått, återtog kamrerskan ämnet om Hjalmar
och lät Annette veta, att denne verkligen var lagsökt och att
•assessorn sjelf hade sett handlingarne». Annette tycktes ej höra
derpå, hvarföre frun återgick till dagordningen.
Begrafningen var naturligtvis präktig. Assessorn gick i sor-
gen — i första ledet, som den aflidnes hjertevän, och hundrade
andra sedan. I kyrkan hölls ett tal af pastorn, som verkligen
kunde hålla ett loftal öfver den gamle, hederlige mannen, den der
med vilja ej förolämpat en enda. Att han varit svag, att han
låtit sin fåfänga styra emellanåt, att han låtit leda sig: allt detta
var ju barnasinnets synder, som Gud förlåter och som loftalaren
glömmer.
Dagen efter begrafningen skref Annette till Hjalmar ett bref,
som hon adresserade till en hans farbror, der hon förmodade att
han uppehöll sig.
Hon började utan öfverskrift; hvad skulle hon kalla honom?
«Min far är död, af tidningarne vet du vår förlust, det är
dagen efter hans begrafning jag skrifver detta bref. Han välsig-
nade oss — oss begge, i sin sista stund — vi äro således inför
Gud ett par.
«Det beror på dig om du förlåter mig. Jag skall förklara
allt; men tro ej att mina ord utgingo från ett kärlekslöst hjerta;
nej, nej! Det var förtviflan, vansinnet, som kom mig att så tala»
att bryta tro och lofven — att sönderslita mitt lifs lycka.
C. A. Wetterberghs Sandade Skrifter. VIII. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
