Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, min mor, jag vill det ioke; jag ville endast att ni skalle
göra mig arflös . . . Gör mig arflös, mamma, älskade mamma»
gör mig arflös 1 . . . Och ändå skall jag vara hos er, eller ni
hos mig.»
«Kära barn, jag han ej göra dig arflös, jag kan ej upphäfva
pappas testamente, som nog är så lagligt att det ej kan rubbas,
ty assessor Svaning har satt upp det.»
oSåledes är det Svaning, som satt inseglet på min olycka.»
«Säg inte så; det är en hederlig man, en menniska som me*
nar så väl. Du hade ej fått ens hälften, om inte Svaning rent
af uttröttat pappa med sina böner. Pappa har ärft alltihop och
processade sig till arfvet från en hop aflägsna slägtingar. Nu
ville han gifva dem hälften och fördela en hop till stipendier i
Upsala och till en skola i salig Millers hemort; men Svaning höll
så träget i, att pappa, som var svag, ej kunde få sin vilja fram.
Herre Gud, Annette, det bevisar ju bäst huru innerligt han håller
af oss.»
«Jag är och måste förblifva rik», sade Annette suckande till
Dora; »den afskyVärde Svaning har ställt sakerna så; den menni-
skan är då till blott for att göra mig olycklig.»
cMen han menade så väl», anmärkte Dora.
tMenade väll Kan väl vara; men huru han menat, så har
han bundit mig . . . nej, slitit mig från Hjalmar. Ack, hvad jag
är olycklig!»
«Vet du», sade Dora, efter en stunds tystnad och då hennes
vän tycktes vara fallen i drömmar, «vet du . . . alltid skall det
vara något fel; den ene är för rik, den andre är för fattig; ingen
är nöjd, och om en menniska kunde bli en gud, så skulle den
guden dö inom en timma af ledsnad öfver att ej med hela sin
allmakt kunna skapa en enda lycklig menniska. Ack, sådant skrik
och låt från alla verldens hörn, och blott här och der ett par kräk,
som jag och mamma, hvilka tacka för det lilla vi fått . . . Eljest»,
började hon igen, då Aunette ej tycktes höra hennes djupsinniga
anmärkning, »eljest tycks det som jag hade för litet här i verlden;
jag skall aldrig tänka på att bli gift, säger mamma, ty karlarne
behöfva fasligt mycket pengar, fasligt mycket mer än de stackars
fruntimren. Det visade pappa, och ändå var pappa ingen slösare,
säger mamma, fastän han arrenderade en så stor gård och gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
