- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
118

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under denna tid uppvaktade assessorn nästan dagligen kam-
rerskan och nalkades upplösningen för alla sina sträfvanden.

tfOfta», sade han i en förtrolig stund, «har jag haft en tanka,
som oupphörligt bränt på mitt hjerta.»

«Hvad då, bäste assessor?»

«Åt ert ädla modershjerta kan jag förtro allt», återtog han
och kysste kamrerskans hand. «Om Qud så ville, ty utan hans

behag sker intet, så skulle jag kunna röra ert hjerta.»

«Ack ja, herr assessor, ni är en ädel menniska, hvars redbara
karakter jag känner och värderar.»

«Tack, innerlig tack för detta ord! Ack, ni behöfver en son,
till hvilken ni, en värnlös enka, kan luta ert trötta hufvud . . .

Säg mig uppriktigt: tror ni att jag skulle bli en god son?»

«Och ni menar således ...»

«Ja, jag har bekänt allt. Jag är ledsen vid det tomma ung-
karlslifvet och vill bygga mig ett eget hem . . . hvad säger ni?»

«Ack ja, berodde det på mig, så . • . jag vet verkligen icke
någon, som jag hellre . . .»

<iEvig tack, ädla, englalika själ, tack, evig tackl»

«Tacka ej mig; min dotter bestämmer sjelf sitt öde, det löf-
vade jag min salig man på hans dödssäng. Men om ni får An-
nettes löfte, så skall jag med glädje välsigna er.»

Assessorn torkade sig i ögonen; han trodde nästan sjelf att

han gret.

ffJag kan ej tala, jag kan ej uttrycka», sade han med bruten

stämma; «ert ädelmod är för stort. Men säg er dotter, huru out-

sägligt jag älskar henne, att jag i tysthet alltid älskat henne,
men att jag aldrig förr än nu vågat låta ens mig sjelf riktigt

klart ana, att det så var.»

«Ja, jag skall tala vid min dotter, men öfvertala henne gör
jag ej.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free