Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Åh, det är väl någon gesäll, som skrifver efter besked», sade
frun, under det att hon hjelpte på sin gubbe pelsen, ty det blåate
temligen ute. cFör en hel hop år sedan reste en gosse från Fjell-
stugan ut i verlden, och ingen har hört af honom.»
«Åh ja, vi få se, då jag kommer tillbaka.»
Med dessa ord lemnade pastorn sin hustru, ett rof för ny-
fikenheten, ty ett bref var på Furugärdet någonting lika sällsynt
som en hvit svala eller fogeln Ibis, som någon gång visat sig vid våra
skogsgölar, men som alltid anse8 vara något, som måste betyda
ett och annat vigtigt for land och rike. Så var också ett bref i
Furugärdets komministergård, nämligen från nfigra andra än An-
ders Petter, pastorns bror häradsskrifvaren och pastorskans moster»
som bodde i Gefle, något som måste betyda något. Der kam mer
ej en sådan helig Ibisfogel för intet, från Egypti land, upp i
höga norden.
«Det måste vara från någon af Fredrikssons slägtingar i första
giftet», tänkte hon vid sig sjelf; ty sanningen var att den gode
pastorn nu hade sin andra hustru. Den förra, Anders Petters
mor, var död för många år sedan. «Säkert från en af hennes
slägtingar, ty hon hade slägt der söderut.»
Pastorskans nyfikenhet kunde dock ej tillfredsställas, ty ku-
vertet var tjockt, ogenomsigtigt och så väl hoplimmadt, att det
tycktes som afsändaren velat gäckas med pastorskan.
När pastorn kom hem, tog han sig god tid med middagen,
derpå en liten lur, oeh först när kaffet kom, mindes han det omi-
nösa brefvet. Pastorskan stod nästan som på nålar.
«Jag vet nästan förut hvad det är», yttrade pastorn, under
det han förgäfves sökte att få saxen in i det sammanlimmade
kuvertet; «jag kan nära nog veta förut, att det är från salig
hustru mins bror, en persedel som for till sjös. Många år sedan-vi
trodde honom vara död, kom der bref från honom — då var han
utan kläder. Han skulle eljest, bette det, blifvit plantageegare i
Amerika; men han var nu utan kläder, och så måste vi skicka
honom penningar. Derpå for han ut, och nu är det, låt se, nära
femton år sedan jag hörde något från honom; men här har jag
honom igen. Hm, en gemen försegling, hm. Vissa menniskor
tyckas odödliga, och bland dem odågor allramest. Hederligt och
dugligt folk dö af en vindpust, af en händelse rent af . . . men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
