Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8idenkrona, rättighet till ett arf efter en gammal öfverste Siden-
krona, som efterlemnat en ganska stor förmögenhet. Process upp-
kom, men som unge Blänkert var omyndig, försnillades arfvet,
saken förföll och arfvet tillföll en viss kamrer Miller, som lärer
varit en mycket dålig och låg menniska, i stånd att begå de
största nedrigheter. Denne Millers moder var väl en född Siden-
krona, men af en helt annan branche än vår gren af Sidenkro-
norna, hvilka skiljas derigenom att i vår eller äldre grenen sitter
en knopp på kronan, liknande ett päron, hvaremot den Sidenkrona,
från hvilken Miller härstammade, hade en jordglob med kors uppå,
hvilket kan ses i vapenboken. Nu äro således Sidenkronorna med
päronet en helt annan slägt än de som ha korset, och således
hade Miller tillskansat sig arfvet alldeles utan någon laglig rät-
tighet. Bemälte Miller, som under sin tid enligt laga kraftvunnen,
men alldeles olaglig dom var possessor af arfvet, kunde ej rub-
bas i sin, på ett nedrigt sätt tillskansade rättighet; men sedan
han nu aflidit, har jag, som kände förhållandet, sökt upp alla
slägtingar jag kunnat finna på, och har nu skrifvit öfver femtio
bref, af hvilka jag fått svar på öfver hälften.
«Jag anhåller ödmjukligen’, att herr pastorn benäget ville ut-
färda fullmakt in blanco för bevakandet af herr pastorns och arf-
vingars lagliga rätt i sidenkronska arfvet, helst kamrerarea Miller
testamenterat all sin egendom till sin efterlefvande hustru och en
flicka, som de tagit upp i huset som adopterad, helst de sägas ej
vilja på annat sätt erkänna ett barn, tillkommet före deras äktenskap.
«Med anhållan om benägen ursäkt för mitt långa bref, som
angelägenhetens vigt dock ej kunnat förhindra, innesluter jag mig
i herr pastorns vänskap, varande med synnerlig högaktning och
frändskap så väl herr pastorns som fru pastorskans hörsammaste
tjenare.»
«Hm, det der är besynnerligt, men det lär väl ändå vara
sanning; och dessutom är det ej min rätt, utan Anders Petters,
som bör bevakas. Emellertid», tilläde han efter en stunds, funde-
rande, «kostar det pengar och ... är osäkert.»
Pastorn öfverlade med sig sjelf och sin hustru, och kom ändt-
ligen till det belutet att afsända fullmakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
