Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gubben inte är nog krusmjuker och inte blandar sylt i medikla-
menterna.
«Men der är en mycket skicklig läkare.»
«Jo pass på, att hon dör . . : det är en snäller en.»
«Men inte kan en läkare rädda lifvet pä alla?»
«Jas&, det tror jag nog; men hvad skall man med doktorer,
om de inte förstå att hålla lifhanken ihop, det är derföre kungen
ger dem mat och lön och andra få betala. Men det kan nog fru
kaptenskan ha rätt i, att det inte är så godt att hålla lifvet i ett
sådant der litet ‘pjåklås’, som är liksom hon vore gjord af porslin
och spindelväf. Nej, tacka vill jag döddoktorn, han ger inte
många slag, och smakar gör det som tvi skam, men det bryter af
sjukdomen som en kålstock.»
Dora kom ej. Det var således mycket illa.
Det var på nionde dygnet, allt var tyst i rummet, ty det
hade läkaren befallt; man väntade krisen, den fick ej störas.
Kamrerskan, som vakat hela natten, hade gått in i sina rum.
Dora satt ensam derinne. Hvad skulle hon göra? Det var for
skumt att sy. Hon bläddrade i några böcker; men alla förefollo
henne tråkiga, hon kastade åter bort dem.
Då fick hon se ett tidningsblad; hon tog det mekaniskt och
såg på öfverskrifterna.
Publika nöjen. Hon suckade*
Döde. «Ack, snart står der kanske Annette Miller, tjugu år
gammal . . . Man skall tala derom i ett par dagar, folket på
gatan skall gapa på den blomsterhöljda kistan . . . och allt
är förbi.»
Gifta. Knappt hade hon ögnat på denna rubrik, förrän hon
sprang upp så oförsigtigt, att hon bullrade med stolen. Annette
slog upp ögonen, hon vaknade ur sin oroliga febersömn.
Dora närmade sig och såg försigtigt på henne. Annettes
ögon betraktade henne.
«Ack!» sade Dora, men afbröts genast af en tåreflod.* «Nej,
nejl Jag kan inte låta bli. Stackars min Annette, stackars Annette I»
Annette lade sin magra feberheta hand i sin väns.
irKan du itffe somna, Annette?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
