Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Min baste herr Lindner, här har ni ert förlikningsbref till-
baka; jag gör er fri igen.»
Lindner betraktade papperet.
«Ja, detta har jag skrifvit.»
«Men ni har, jag har fått höra det sedan, rättighet tUl mera.»
«Väl möjligt, men jag har skrifvit detta med fullt vett och
vilja och bryter ej mitt ord. Det vore likväl skada», tilläde han,
«om en hop personer, som äro rika förut, skulle dela förmögen-
heten. De fattige är det en annan sak med. Dessutom blir di-
videnden en obetydlighet; ty de äro, som jag hör, nära trehundra
slägtingar med qvinnor och barn. Det finnes nästan ingen, som
ej nu är slägt med Sidenkronska ätten.»
«Men de ha ju lagliga rättigheter.»
«Nej, min fru, den lagliga rättigheten är min rättighet; men
der finnes ingen moralisk rättsgrund, hvarför jag skulle få dessa
penningar mera än kejsaren i Kina. Jag har ej haft begrepp om
Sidenkronor, förr än man upplyste mig att min mormors far hette
Sidenkrona och var en Sidenkrona med päronet, som nu är den
märkliga sak på hvilken rättvisan hänger.»
«Men . . .»
aSåledes är jag < . . ty man har skickat mig ett fullständigt
stamträd . . . således är jag närmast; men det betyder ingenting,
ni kan vara lugn för mig. Med tiotusen riksdaler är jag belåten,
då jag får dem till skänks; och verkligen jag någonsin tänkt på
att hata er man, ty bau rådde lika litet för, att han intet päron
hade i slägten, som jag, att jag händelsevis har det.»
«Men», började kamrerskan, «då ni sjelf anser för orätt att
penningarne delas, så bör ni ju biträda mig att skipa rätt mellan
den ofantliga hopen arfvingar, som blifvit hopbudade från alla håll.»
«Som sagdt är, de ha ingen rättighet att få något», sade herr
Lindner; «men jag skulle ruinera er, om jag toge tillbaka min af-
trädelse.»
«KuineraP Nej, herr Lindner, jag har sammansparde räntor,
som räcka för mig och min dotter.»
«Hela saken är smutsig; ty det är verkligen det eländigaste
att se, huru en mängd slägtingar som hungriga korpar kasta sig
öfver guldet, som en annan, en dem alldeles okänd och likgiltig
person, samlat för helt andra ändamål än att gifva dem.»
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. VIII. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
