Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minne, om jag gick någon annan väg än den mitt samvete gil-
lade »
«Jag såg det redan af ert första bref», sade herr Lindner och
kysste med en viss ceremouiös artighet den gamla fruns hand. Vi
äro ett par besynnerliga exemplar af menniskor, min goda fru
Miller, som komma öfverens Qm en sak, som i vanligt fall skulle
uppväcka evig fiendskap. Men vi skola så handla, att vi ej be-
höfva rodna. . . . Det var rätt, min hustru, du tänker längre än
jagw> yttrade mannen, då hustrun underrättade att der fanns mid-
dag i salen. «Det kan nog behöfvas, goda fru Miller; hundra-
tusentals riksdaler ha rullat genom våra händer ... det är trött-
samt.»
Nu presenterades hela barnskaran, som med lika mycken för-
undran som vördnad såg upp till den främmande frun, hvilken
pappa och mamma visade så mycken aktning.
Man kunde märka att det rika arfvet inom familjen var all-
deles okändt — och så var det. Herr Lindner hade ej nämnt ett
ord derom i barnens närvaro, och de kunde således ej komma på
den för ett barn vanligen olyckliga idéen att vara rika. Allt gick
lika tarfligt till i huset, ej en enda sockerbit bestods mera än
förr; man hade blott en piga och frun måste således stå i köke^,
och herr Lindners rock var densamma gamla upputsade persedel,
han i många år nyttjat. Allt detta hade till och med tystat
Sqvallret i den lilla staden, ty man var öfvertygad, att en plöts-
lig rikedom måtte ha sina symptomer, liksom hvarje annan hastigt
påkommen åkomma; men några sådana märktes cj till och —
hvad skulle man tro?
«De börja väl ej förr än till jul, de vilja väl på eu gång
öfverraska staden med det snöda mammon de fått», yttrade en.
«Ganska säkert. Inte kan det der stackars folket komma till
så stor lycka, som man säger, utan att bli öfvemodigt.»
«Men det är ändå besynnerligt», sade detr tredje.
«Vi få se till julen», menade ändtligen den först talande, och
alla kommo öfverens, att längre än till jul skulle ej rikedomen
kunna dölja sig.
Men julen kom; pigorna voro från flere håll utsända för att
få reda på, om ej herr Lindner köpt någon ny schal åt Bin hu-
stru, eller om han ej tänkt på sidenklädning åt «den stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
