Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men ni har ju sjelf sagt, att icke jag har rättighet till arf-
vet. och då har Annette det ännu mindre. Annette är en god,
en ädel flicka: hon skall ej sakna det öfverflöd, hvari vi lefvat.
Det blir troligen jag som deraf lider mest; men ingen mig veter-
lig orättvisa skall tynga på Millers bröst, när han vaknar till
Guds dom . . . nej, det skall det icke.»
«Mamma har således sjelf gjort sig utfattig.»
«Nej, ej utfattig, men jag är ej mera rik.»
«Men ni kunde ju med varm hand . . . med varm hand,
mamma lilla . . . skänka Annette en liten fortyri, innan det blir
gifvet huru mycket som är qvar af arfvet.»
«Nej, det kan jag inte, och dessutom så vill jag det inte.»
«Ja så, mamma hvarken kan eller vill. Ack, mamma, ert
ädelmod har fört er för långt: ni har störtat er sjelf, min älskade
Annette och mig i ett haf af elände.»
Kamrerskan, visst ej fallen för satir, kunde dock ej underlåta
att säga: «Hvad er angår, så blir ju ert elände ej större än det
är; ni blir ej rikare, men ej heller fattigare.»
«Min goda mamma, om ej detta skett, så hade jag kunnat
erbjuda Annette ett stort, briljant hus och tusende nöjen, som hon
nu måste umbära . . . det är min tanke.»
«Ja, hvad som är gjordt är gjordt, det kan ej ändras.»
«Hade hon», mumlade assessorn, när han gick derifrån, «hade
hon en enda slägting som jag kände, och om ej det fördömda
testamentet, som jag skulle ha den oförsigtigheten att tillskapa,
utestängde dem alla, så skulle den goda mamma under förmyn-
dare ... ja, under förmyndare; ty hon är verkligen rubbad till
sina sinnen.»
«Här finnes verkligen ingenting annat», började han när han
återkommit till sitt rum, «än att i hast få reda på’hennes slägt,
ställa så till att de begära henne under förmyndare och välja mig
dertill; sedan är det jag som för processen — ingen annan än jag
— och då man får så der en’ hel massa arfvingar å ömse sidor,
och ställer till partiella förlikningar, som åter brytas beständigt,
blir det desto lättare att i evighet uttöja den — ja, i sanning,
det är enda utvägen, ty hon är galen.
«Det der samvetet gör ibland folk rent af förryckta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
