Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändigt en silfversked, som min bror sade. Ack, han hade rätt:
jag har haft bly i hjertat hela tiden, blott för att synas vara det
jag icke var. Nu är blyet borta, mamma», tilläde hon och räckte
modren sin hand, «nu är blyet borta.»
«Gud vare tack, lilla Annette, att du åter är lycklig!»
«Det har Dora lärt mig; ty jag, som hon, ar ej ämnad atC
vara en grann docka, utan ett menniskobarn, som ej håller sig
för god att arbeta och som är nöjd med litet. Sådan är jag nu.
Gudi lof!»
Bref från grefve Conrad M. till löjtnant Hjalmar.
Stockholm i Januari.
Hedersvän!
I gårdagens konselj utnämndes förste löjtnanten vid N. rege-
mente Gustaf Hjalmar till kapten. Gratulerar på det högsta, sär-
deles som jag tror att du tar Nordanskogs kompani, för att kom-
ma i närheten af Svanavattnet, eller hvad den der kärrpölen he-
ter, som du beskrifvit så guddomlig, med sin lilla grå stu^a vid
stranden.
Det har verkligen sina svårigheter ibland att vara en besked-
lig menniska; man kommer då ofta i samma ställning som då
Movitz1 skulle allt bestyra,
Köpa strufvor, lampor hyra
Och gå framför lik.
Då du, min hedersvän, var hos mig, så märkte jag på dig,
att det var någon hake, som ej ville släppa. Till och med på
min systers bröllop gjorde du tråkigt omkring dig, och ända till
dess hade jag ej vetat hvad som gick åt dig. Men du mins väl
när glädjen stod som högst i taket och dansmusiken ljöd genom
våningen och glasen klingade — då var du försvunnen. Jag sökte
efter dig och du hade krupit in i en öfvergifven kammare, der du*
i sällskap med några schalar, som hängde på stolarne, och mam-
mas mops, som tagit sig plats i soffan, satt och funderade. Då
jag kom ville du undvika mina blickar, jag tror min sann att herr
dåvarande löjtnanten gråtit. Jag sade intet; men jag började finna
resonen. Hade du suttit i förmaket på slottskansliet och sett ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
