Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken han eller hon just göra sig brådtom, och då de råkas — han
kom medan jag var der — så kan man ej märka annat än att de
aro förbannadt generade af hvarandra.
Jag är säker att der blir ingenting af.
Nå, så var den visiten slut.
Efter Qorton dagar var jag åter der> ty frun bad mig komina
igen. Då satt der en hygglig flicka, som man presenterade mig
såsom varande en mamsell Bernhard. En glad menniska, men ej
en engel, sådan som din flamma, för detta, skulle jag säga. Nu
fick jag litet mer reda på ställningar och förhållanden. Den der
mamsellen började helt tvärt tala om dig. Annette rodnade.
Bra, tänkte jag.
Hon, nämligen den främmande, frågade hvar du var, hur du
mådde, om du var forlofvad, gift, död eller begrafven. Den sed-
nare frågan besvarades naturligtvis med ja, sedan du begrafvit dig
oppe i Lappland och synes död för verlden; men frågan om for-
lofning m. m. med ett ljudeligt nej.
Annette försökte afbryta samtalet med andra ämnen; men den
der lilla vännen med trubbnäsan ville ej hora på det örat, utan
fortfor. Jag omtalade att du nu skulle bli kapten.
«Ja så», sade den lilla trubbnäsan, «då behöfver han ej stå i
obligation hos sin hustru och kan ej misstänkas fria till pengar,
om han anmäler sig hos en flicka, som blott har en obetydlighet.»
Annette vände sig bort — det der tog.
Den der lilla trubbnäsan tyckes ha föresatt sig att ta reda
på dig och fortsatte samtalet länge, så att jag tyckte det var synd
om din flicka — för detta, nämligen.
Det der oupphörliga examinerandet om dig, måtte dock slufr-
ligen kommit Annette att frukta, att den beskedliga menniskan
skulle förtro mig hela kärlekshistorien — hur den sedan hänger
ihop — ty på en gång kastade hon sig i samtalet och slog ned
damluckan med den impertinenta frågan:
«Dora lilla, är din fastman kommen?»
Dora blef förlägen att så der, när hon bestämdt var ute i
den välmenta expeditionen att åter förena två älskande (precist
samma ärende som jag i detta bref åtagit mig), nödgas ta hand
om sina egna angelägenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
