Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lysningsdagen*
»Säg, mamma lilla», sade Dora till sin mor, då allt var fär-
digt på eftermiddagen att mottaga de få bekanta, som i den fa-
miljen kunde väntas komma för att gratulera på lysningen, »säg,
mamma lilla, är det verkligen så, att jag ser så platt ut i ansig-
tet, som jag tycker P»
«Nej, du ser rätt bra ut, Dora lilla.»
«Men jag tycker att jag ser så dum och förlägen ut . . .
Söta mamma, man skall väl se så ut lysningsdagen.»
«Hur dags kommer Fredriksson ?»
«Ja, Gud låte nu den välsignade menniskan komma, så att
jag inte får stå här ensam och se dum ut, när alla fruarna an-
lända och gratulera och så vidare.»
Klockan blef tu . . . hon slog tre i Katharina . . . honslog
half fyra.
Värdinnan, vice värdinnan nämligen, en gammal nipper-mam-
sell, som hade en hel trädgårdsförening i negligéen, kom först.
Det fagnade henne så outsägligt, och »gjorde hennes hjerta
en sådan innerlig glädje, att lilla mamsell Dora Bernhard, som
alltid varit hennes ögonsten, skulle gifta sig med en så redbar
och allmänt aktad man, som pastor Fredriksson, han som fått en
del af det Sidenkronska arfvet här midtöfver, att hon höll på
att» . . . Gud vet hvad, men harangen var lång, svassande och
charmant.
Dora var i högsta grad förlägen och såg, som hon uttryckte
sig, dum ut; hon blott neg och neg och hade ej två stafvelser,
ännu mindre två ord, att säga. Hela hennes mod hade flyktat,
och så kom ej »den välsignade menniskan», utan hon skulle stå
der ensam. «Herre min Gud, när tant Printzell kommer», tänkte
hon; «är han ej här då, så blir jag olycklig.»
Ändtligen hörde man att der kom någon fort uppför trap-
porna; det kunde ej vara tant Printzell. Dora bad en varm bön,
att den der springande personen ej skulle begifva sig en trappa
högre upp, ty der bodde äfven folk; men riktigt nog, den främ-
mande kom in i köket, som med sitt förhänge för spiseln passe-
rade för tambur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
