Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga som det na är», tilläde Dora småskrattande. «Men se här,
mamma, i köket; är det inte rätt mycket koppar för att vara ett
så nytt hushåll, och grytor se’n af täljsten att koka i. Det är
stor skada att här nppe inte växer körsbär, ty täljstensgrytor att
koka sylt i, det fins. Vet mamma, jag tror jag skall göra ett
storkok af hallonsylt, det kanske kunde gå åt i Stockholm; för si,
/ inte har Fredriksson mycket och dessutom så bör det inte för-
störas; ty vi bli gamla vi också en gång.»
Den lilla frun hade således ordnat allt i kapten Hjalmars
nya hem, och var hjertans glad när de kommo.
«Se här, Annette, skola vi bo», sade Hjalmar, när han förde
in sin hustru i de vackra, fastän anspråkslösa rummen. «Ser du!
Der utöfver sjön, utöfver skogen ser du en annan sjö högre upp
och så skogar, som sträcka sig långt bort, till dess de bli blå
och synas blott som en dimma. Ser du?»
«Ja, Hjalmar, det der känner jag igen sedan fordom.»
«Ser du en hvit punkt liksom på ett taggigt moln sticka upp
på andfa sidan den blå dimman?»
«Ja.»
«Det är Svanafjellet, der ligger Svanavattnet och stugan.»
«Ack, jag ser då Svanafjellet! Dit vill jag alltid åter se,
när träskeden vill vara silfversked . . . Ack, Hjalmar», tilläde
hon och föll sin man om halsen, «ack, om jag någonsin faller i
mitt förra fel, att ej vilja synas det jag är, om du, min älskade,
ser att jag vill sätta en falsk försilfring, som döljer min egen
natar; om . . . om, med ett ord, jag glömmer mig, för mig då
till det bär fönstret, men säg ingenting, utan blott se mig in i
ögonen, trofast, godt, som du alltid gör — och jag skall bli klok
igen, din egen beskedliga hustru; lofva mig det.»
«Jo, der ser man, så högtidligt de omfamna hvarandra», yt-
trade Dora, som kom in. «Der ser man kaptenskan bevars, som
tar sig för att vara romantisk i stället att . . . så gjorde jag
genast; jag hade ej tid att stå och omfamna min man.»
«Nå, Dora, hvad gjorde du i stället?» frågade Hjalmar skrat-
tande.
«Jo, jag besåg skafferi och vind och källare och ladugård och
trädgård, och Fredriksson fick lof att följa mec^ han; ty han visste
då ändtligen att vinden var under takpannorna och källaren un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
