Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Hvad har du?»
«Jo, fogel du, ripor och snäppor.»
«Kors, det var ju galant.»
ffSkola vi steka dem?»
«Nej, bättre upp, nej, bättre upp! Vi göra en fogelpastej.
Du kan aldrig tro hvad fogelpastej är rar, det mins jag att de
hade en gäng hos baron B:s, der vi voro bjudna i Stockholm,
ty mamma är gammal bekant med baronessan. Vi skola se till
hvad ’Nylanderskan’ säger.»
Söndagen kom. De begge fruarna arbetade fasligt för att ha
allt färdigt, så att de kunde gå i kyrkan och ändå hinna med allt
till klockan två.
«Min Gud, hvad jag är ängslig», sade Annette då de kommo
hem. »Den der pastejen, Dora! . . . jag fruktar . . .»
«Hvad fruktar du? Vi ha ju gjort som det står i ’Nylan-
derskan’, och om han då ändtligen icke blir så fasligen grann, så
är det ingen annan än mamma som begriper det; de andra bry sig *
blott om smaken, sjelfva hjertelaget hos pastejen, förstår du, och
äro alltför upphöjda att fästa sig vid formen.»
Dora uppmuntrade sin vän oupphörligen, och verkligen, den
såg präktig ut och blott väntade på att blifva befriad ur for-
mens bojor.
Sällskapet var samladt.
«Se så, Annette, bekymra dig nu inte, utan gå du och gör
les honneurs, så skall allt vara färdigt», sade Dora. «Se så, jag
hvälfver sjelf upp pastejen.»
«Men jag bör väl deltaga deri», sade Annette, som oaktadt
sina farhågor ändå ej kunde låta bli att skratta åt sin vän, som
med köksförklädet för sig och röd som en nyutsprucken ros ar-
betade i sin anletes svett vid ugnen, med pannor och grytor, och
kommenderade pigorna som en general sina adjutanter under ba-
taljdagens hetta.
«Se så, tag nu hit fatet. Jag undrar om han inte vill ur;
hm, det var kuriöst! Ja, det går nog, bara vi bulta i bottnen.
Nu, nu! Du skall se, Annette, huru prydlig han står der . . .
Se så!»
När formen aflyftades, såg det ungefär ut som då man öpp-
nat en ättehög — något liknande form fanns ändtligen icke, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
