Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hylla stod i ett hörn, en chiffonnier af mahogny prydde ena väg-
gen oeh i andra hörnet stod en bild, sojn det tycktes af marmor,
och under en glaskupa en grupp, föreställande en flodgud som höll
en vattenlilja i famnen, Men närmast det fönster, frän hvilket ob-
servationen gjordes, stod en rikt förgylld harpa. Mänga strängar
hade brustit — allt bar ödslighetens och förstörelsens stämpel,
men ändå log cherubshufvudet, som prydde harpans stam, lika
skönt, lika saligt som fordom.
Den resande föll i tysta tankar, men väcktes snart af bonden,
som sade: «Nu få vi väl lof att slå igen tittegluggen. Är det
inte underligt — häP»
«Jo, mycket underligt», sade den resande herrn.
ffHur långt är det till Årviken P» frågade plötsligen den re-
sande, ffdet ligger troligen här i trakten.»
«Ja vasserra hvad det så gör — der borta ligger det —
känner han herr Emmerick?»
«Både nej och ja — ja, jag känner honom.»
«Jaså; ja han är son till kapten han, fast han är precist som
en af oss.»
«Kör dit, min gubbe.»
«rJaa-så — åh ja — men si herrn får inte tala om der, att
vi varit på ön, det skulle bara bli förargelse utaf.»
«Nej bevars; men hur hänger det då ihop?»
«Ja si det vet jag inte; men på någon underlig fason är det
stäldt med kapten Emmerick och den der qvinnan på ön. Ingen
mer i hela socknen vet derom utom kapten sjelf och gamla Märta
Stina i grindstugan — men hon är både blind och dof gumman,
så att det ingen reda är med henne, oeh dessutom så är hon inte
lik andra käringar.»
<fHur då?»
«Jo si, hon kan tiga när hon vill — och det gör hon.»
Snart körde slädan* upp till Årviken och den resande steg ur.
Den första han såg var en ung karl, som stod och högg ved.
«Är herr Emmerick hemma P» ropade den resande herrn något barskt,
som man brukar då man talar med sämre folk.
«Hm, det är han sjelf», hviskade skjutsbonden.
«Hm, jaså.»
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter, VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
