Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gossen lydde; ty han hade verkligen försummat sig och glömt
allt för sin trasiga boks skull.
«Herre Gud vet hvad som blir af Anders Petter; spinkig är
han och fattig och ingen lust har han att arbeta — utan plockar
blommor och sten och läser i böcker hvar han får tag i dem, och
säger till mig: mormor, den som ändå kunde latin — kan inte
mormor latin någon smula? för si han har fått höra att latin
skulle vara så bra.»
«Ja, det är prestagöra», anmärkte Starken.
«Men det går aldrig an; pojken blir en odåga, en stackare i
alla sina dagar.»
«Ja, det kommer sig derföre att han vill läsa», inföll lilla
Stina med en viss anstrykning, som tydligt var anlagd på att göra
effekt;
•Åh, allt kan vara för mycket och för litet; han är för myc-
ket efter boken och du för litet — det är felet. Åh ja, det lär
inte vara just rart bevändt med Erik deruppe; far hans käxar och
träter; men pojken vill inte — och så har han fått lof att göra
sista försöket oeh ta en lärmästare i huset. Tåcken onödal Om
pojken inte duger för boken, så kan han väl ta sig fram ändå,
det bästa är att han har gård och grund och inte står barskrapad
på backen när far dör. Åh nej, men si han skall bli herre, och
derföre skall han bli lärd; ty han är herremansson och gudbevars
de skola alla bli lärda, kantänka, om vår Herre velat det eller inte.
Visst förstår vår Herre sådant der en smula också, men det hjel-
per inte om han gör en herremansson som ej kan läsa, eller ska-
par till ett fattigmansbarn som kan lära allt i verlden. Det hjel-
per min själ inte, utan man låter ändå herremanssonen bli lärd
och fattigmans barn okunnigt, för att visa vår Herre att det inte
är han utan vi som skapa folk.»
•Kors hvad Starken talar syndigt.»
•Syndigt! Nej, mormor, jag har min själ sett så många ge-
neraler, som hade dugt att gräfva diken, och så många prester,
som vår Herre ämnat att bli torpare och ingen smul annat, att
det visst icke är någon synd — hm, har jag inte sett många sol-
dater, som kunnat duga till generaler, och många torpare, som bort
vara prester; jag vet att det är sannt; men si vår Herre rår inte;
ty menniskorna äro alltid klokare än han.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
