Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är förgången»; och ser du, nu ar allt i ordning der borta på År-
viken.»
<Ja, jag skall se till hur det är. Efter hvad jag kan tro,
har du nog gjort litet herrskap saktigt derborta; det är klart att
kaptenens son på Nygård inte kan ha det på simpel bondfason;
men ser du, får du mig att skaffa mig annat än mössa och stycke,
så blir du narrad.»
«Åh ja, det skall klä dig, det vet jag förut; men ser du, der
är stuga och kammare, och inte målade möbler en gång; ty dem
skall mor skura hvita med sand och vatten — det ser alltid snyg-
gast ut i en bondstuga.»
«Precist som jag sagt dig hur jag ville ha det; för ser du,
det’ har alltid förargat mig att se huru bönderna måla ljusblått
och rödt, för att liksom gömma undan att det är smutsigt, eller
då jag i en stuga ser betsade stolar och granna gardiner; ty då
kan man vara säker att det är ett öfvergifvet rum, der aldrig nå-
gon är.»
«Och’ som luktar mögel.»
«Och äplen se’n eller ock saltade törnrosblad, som stå i en
sockerskål.»
«Nej, intet af allt det der. Det enda är några taflor, som
far min skänkt mig; det skadar ju inte?»
«Nej bevars. Vet du, vi ta till oss min mors bild, Ström-
karlen du vet, och harpan; de kunna stå i kammaren på vinden,
dit ingen kommer utan vi sjelfva.»
De unga tu öfverlade på detta sätt länge om huru de skulle
ha det i sitt trefliga hem; men ingen af dem tänkte på gamla
grefvinnan eller hennes herrlighet. Låtom oss blicka in äfven hos
henne.
Den lilla gumman satt i en djup fåtölj, ombäddad med dy-
nor. Hon såg sjuklig ut, men likväl ej döende. Emellertid var
läkaren en för hvarje dag lika behöflig person, som någonsin ur-
makaren, som drog upp uren, var det för vecka. Utom läkarens
beständiga mellankomst hade, så trodde grefvinnan, naturen ej
kunnat hålla ihop i tjugufyra timmar. Hon föreföll sig sjelf som
en sjunkande båt, med den skilnad blott, att hon öste i sig me-
dikamenter för att flyta uppe. Hela hennes lifskraft bestod af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
