Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
middag; men så är han också borgmästare och embetsman, och
de andra ej annat än rättsökande: bara packet.
Jag hade så när glömt ett af stadens bästa sällskapsnöjen.
Saken är nämligen den, att vi SkråkÖpingsboar äro menniskor och
dragas med menskliga svagheter. Således händer det temligen
ofta, att någon af stadens honoratiores aflider, och så blir det en
* präktig begrafning. Derför händer det alltid, att när ryktet föt-
kannar, att herr N. N. ligger lik, alla «vidkommande» liksom få
en försmak af oxsteken med lagerbärssåseh. Herr hofsekreteraren
(jag mins ej om jag nämnt att han bor i Wallanders gård vid
tullen) skrifver vanligen verser, som ofta nog tryckta utdelas i
sorgehuset — deri den aflidnes »dygder» rimmar med «våra byg-
der», »grafven» med »glafven», «sorg» med «borg» och »smärta»
med «hjerta». Stadens likvagn framdrages och smörjes — färgare-
åldermannen Blausingers svarta hästar skrapas, kuskarne få hvita
kambrikshandskar, och kring sorgehuset sprider sig en blandad
lukt af stekt kött, granris och saffran. Hela gatan barras, och
folket samlar sig i skaror, för att se på huru det går till
att få ned en «herre» i jorden. Det är en riktig folkfest, fastän
det endast äro vi «bättre», som erhålla någonting substantielare
än blott själafröjden att kunna tänka: »vi äro alla lika goda>;.
Och sedan vi väl fått pappa ned i jorden, troppa vi pra-
tande och skrattande tillbaka till sorgehuset, der vi roa oss hela
qvällen med drickande och glada samspråk, väl aktande oss för
rummet, der enkefrun med sina vänner sitter i sorgen. — Det
skulle vara riktigt sorgligt, om det ej på konfektfsrten märktes,
att den djupa sorgen och deltagandet ej uteslöt tanken på att
forse sig med sötsaker.
Litet hvar stoppar i fickorna karameller och dylikt och de
finnas, som hafva rätt ansenliga fickor, ty vi herrar ha inga pi-
rater att ta uti, och derför förslår det så fasligt litet, när pappa
ensam varit på begrafningen, emot när mamma varit med. I
senare fallet blir tillgången på konfekt så stor, att ungarne der-
hemma bli sjuka i flera dagar, fastän på mer än en i svart pap-
per insvept karamell följande vackra vers är intryckt:
Ehvad det dig än måtte hända,
Tänk städse på din egen ända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
