Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst sprang på stranden och var glädjen sjelf. Petter Abel
skulle snart vara på sin ö.
Skeppet strök med god fart mot sitt mål; i andlös förväntan
stodo de tre barnen på stranden, och Ernst var stolt som en
segrande konung.
«Ser ni, det går, det går bra.»
Men det går till och med säkrare på hafvet under passaden
än på en dylik liten pöl. Plötsligen pustade vinden till, Petter
Abel hade för många segel tillsatta, och i ett nu låg skeppet
på sida, Petter Abel tumlade i hafvet och drogs af sitt
pors-linshufvud till botten och den trogne Pass-opp följde efter, ooh
först sedan detta skett, fördes det i land och strandade på den N
obebodda ön, som således förblef — obebodd. Det var ett
hastigt slut på glädjen och stoltheten, på beräkningarne och
illusionerna. Petter Abel och hans hund lågo på sjöbotten och ligga
der troligen ännu. Då om tusen år härefter en lärd arkeolog i
den igenvallade skogspölen hittar en porslinshund och ett
pors-linshufvud, skall han rada upp dem begge i sin samling med
påskrift: «Amuleter från Forn-Sverige, hvilka troligen nyttjades vid
bröllop. Hufvudet är förståndets (mannens) sinnebild och hunden
trohetens (qvinnans). I sanning en vacker tanke, som bevisar att
Forn-Svenekarne uppnått en viss grad af kultur». Inte kan den
lärde herrn veta, att det var Petter Abel och hans Pass-opp, som
ömkligen drunknade utan att uppnå sin obebodda ö.
Det var aderton år derefter och Ernst var officer, en vacker,
ståtlig yngling, med planer på en lysande framtid.
«Vet du, Lina»’, sade han en gång, då han i sin lätta
ka-briolett stannade vid grindstugan, der hon bodde, som maka åt
grind-vaktaren; högre hade hon ej flugit. «Vet du, nu är jag nära
för-lofvad.»
«Kors, lycka till, baron Ernst! Nåh, med hvem då?»
«Med den vackraste, sötaste, raraste och rikaste flicka
Stockholm har, med Julia S., dotter till grosshandlaren S. Du må tro
hon är englagod, den flickan, och vacker se’n, vacker som en dag.»
«Ja, det kan jag nog tro», smålog Lina, som alltifrån fordna
tider hade ett visst misstroende till baron Ernst och hans beräkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
