Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jagad från grannlåt till grannlåt, lik en andfådd hind som flyr
genom busksnåren, jagades den arma Emma åstad för att få slut på
Eossini.
Det lyckades.
«Ganska bra», sade notarien. ^Mamsell Emma har en
verkligen skön organ, en behaglig timbre, någonting rent metalliskt i
sin röst, fastän ännu de tekniska svårigheterna ... Ah, jag min9
den tiden, då lilla Jenny, vår tids förtjusning, ej sjöng bättre; jag
bodde då på Oxtorgsgatan liksom hon.»
«Mera, söta Emma!» bad sällskapet.
«Du skall ej låta bedja dig länge», sade majorskan. «Sjung,
Emma, någon af dina små visor. Herrskapet torde förlåta att de
äro så obetydliga.»
Emma började nu utan noter en af dessa folkvisor, som, långt
innan de blifvit moderna, rörde hvarje svenskt hjerta.
Man blygdes förr att erkänna huru de trängde in i själen,
liksom man nu skulle blygas att erkänna, att en af våra vilda
blommor kan vara lika vacker med en planterad. Det var emel-
lertid en helt annan sång, ren och djup och klar, som en bäck i
skogen flöt den fram; sjelfva notarien fann att det lät bra.
«Tack! tusen tack, mamsell Emma! Folkvisan har på
sed-nare tiden blifvit modern; man sjunger den i Stockholm i den
högre societeten.»
Emma hade troligen fått länge pinas vid pianot, om ej
jungfrun lemnat majorskan ett bref. Det var blott några rader, men
väckte hennes lifligaste uppmärksamhet.
«Mitt herrskap! jag får främmande, men hvem det kan vara
vet jag ej. Biljetten innehåller blott dessa ord:
’Några vänner af majorskan Eolfsberg vilja veta om hon är
hemma för att göra en liten, som man vågar hoppas, kärkommen
visit.’»
«
«Jag är hemma och väntar med längtan på mina vänner.»
tfJag undrar hvem det kan vara», sade en.
«Troligen några badgäster.»
ccMöjligen presidentskan Poppelstjerna. Ack! en alltför söt
menniska, presidentskan.»
«Och löjtnanten se’n!»
«Ganska hygglig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
