Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessutom ar hon intimt lierad med min vän, friherrinnan Ryppel
i Stockholm.»
I detta ögonblick slogos dörrarne upp och tvenne grannt
klädda zigenarflickor med hvar sin guitarr, af hvilka dock blott
den ena ljudade, hoppade in i rummet, sjungande zigener-marschen
ur Preciösa. En hvar såg att det var begge fröknarna
Poppel-stjerna, som oaktadt sina ljusa lockar och sina bleka ansigten
spelade rolen af söderns barn.
De stannade framför majorskan och gåfvo henne en
orientalisk helsning med handen -på hjertat. Den äldsta läspade fram
följande helsning: «Högättade vän och fru! Vår moder, den
namnkunniga spåqvinnan, begär inträde med sitt följe; hon bringar dig
lycka och glädje.»
Majorskan, som i början blifvit förundrad, återtog hela sitt
lugn, då hon fick höra fröken Linas utanlexa.
«Jag tackar!» blef hennes svar.
Nu inträdde ett storväxt, starkt brunett fruntimmer, klädd lik
spåqvinnan i Preciösa, ledande en beslöjad hvitklädd flicka vid
handen. Bakom henne syntes ett par brunetta zigenerskor.
«Ah, det är friherrinnan Tornérkrans», hviskade man bland
mängden. «Men hvem är den beslöjade unga damen?» mumlade
notarien oeh klämde lorgnetten in i ögonvrån.
Friherrinnan skred med mycket majestät fram till majorskan,
bärande en krans i sin högra hand.
När hon närmat sig tillräckligt, började hon med en egen
graflik, mystisk stämma:
«En blygsam krans, af vänners händer bunden,
Bin panna kröne i en salig stund.
Och vänskap, kärlek i ett ömt förbund
Big helsa trefallt säll i denna stunden.»
Med dessa ord satte spåqvinnan blomsterkransen ofvanpå
majorskans negligé.
Den beslöjade flickan kastade tillbaka slöjan och föll i
majorskans famn. Det var ingen annan än Ernestine, yngsta dottern
i huset, som sedan tre år tillbaka varit upptagen såsom eget barn
hos friherrinnan Ryppel i Stockholm. v
»Ernestine, Ernestine! du sjelf!» ropade majorskan utom sig
af förtjusning och öfverraskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
