Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, jag vet det.»
«Nå, hvarför sade du då endast herrnf Du lärde dig
åtminstone här i huset att vara hoflig.»
Samtalet hade lockat gästerna kring de talande.
Ernestine hade igenkänt Axel Erman, men hörde att han var
gesäll och ville derföre ej just gerna förnya bekantskapen.
«Ack», sade hon på franska till sin friherrinna, «det är en
gosse som pappa tog upp i huset.»
Hastigt vände sig Axel om och sade på ännu bättre franska
och med en ledighet, som ej det allraminsta påminde om
pensions-lärdom:
«Ja, så är det, och jag hoppas att vara välkommen i min
välgörares hem, fastän det tycks som om jag passat min tid illa.»
Ernestine måste nu svara — karlen talade ju franska. Att
hon kunde få tillfälle att bevisa sin förmåga i detta språk, gjorde
att hon inlät sig i ett temligen långvarigt samtal med den unge
mannen, fastän hon väl fann att hennes kunskap icke skulle få
sitt rätta värde, när hon delade den med en «gesäll».
Notarien, som i början verkligen tagit sin person i säkerhet,
fann nu för godt att vidare besörja säkerheten derigenom, att han
aflägsnade sig från gesällen, ty om han blifvit tilltalad på
franska, hade hans bildning kommit på ett svårt prof.
Axel Erman tycktes alldeles icke besvärad af det i sin egen
tanka så bildade sällskapet; han rörde sig och talade med en
sådan ledighet, så tvånglöst och säkert, att man litet hvar ansåg
honom för «bra oförskämd», som kunde taga sig en sådan ton, då
han ingenting annat var än gesäll.
I vårt goda land måste man ha en viss samhällsställning
eller en viss förmögenhet för att få vara «bildad». Om en
landt-skolmä9tare, en gesäll eller en fattig underofficer hade så mycket
kunskaper som Humboldt och lika mycket salongbildning som
hvilken kammarjunkare som helst, skulle man anse hans uppträdande
som en oförskämdhet.
Pastorn i församlingen skulle om sin Humboldt till
skolmästare med en axelryckning säga: «den der beskedlige karlen har
verkligen något kunskaper; han är ej just ledsam att tala med,
då man ingenting annat har att göra».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
