Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svaghet mycket är skulden. Gud pålägger oss svåra kors — men
vi skola draga dem med tålamod. — Glöm ej
Ernestine Tomérkrans.
P. S. Mamma behöfver ej skrifva utanskriften längre än som
gör att jag får brefvet: «Högvälborna fru friherrinnan Ernestine
Tornérkrans. Helsingfors.» Gabriel säger att det gör detsamma
hvad jag hette innan jag fick honom — nu tillhör jag honom i
lif och död. Deri har han allt rätt, mamma! Lilla Alexandra
helsar; stackare, hon tycker icke om tranen; men lilla ryggen
tyckes en smula rakare än i går.
Vigseln var slut, kullerstolarne borta och de få gästerna
smut-tade ur sina glas med rhenskt vin, då majorskan fick detta bref.
Hon gick in i sitt rum och läste det.
Emma, lycklig som en ung brud plägar vara, satt i den
numera urmodiga storrosiga soffan bredvid sin man
bleckslagarmä-staren Axel Erman. De nygifta skola sålunda sitta på exposition.
Notarien Qvickling sade åtskilliga snillrika saker till bruden, som
dock ej tycktes så uppmärksamt höra på dem, som notarien och
det högtidliga tillfället fordrade.
«Men hvar är mamma?» frågade hon oroligt; «jag måste gå
in till mamma och läsa brefvet.»
När hon kom in, fann hon sin mor simmande i tårar.
«Jaså, är det du, olycksbarn», snyftade majorskan och
utsträckte sina armar. «Emma! Emma! du är mitt sorgebarn. Om
Gud tagit dig då du var liten, hade det varit bättre.»
«Goda mamma! gråt inte, jag är så lycklig.»
«Lycklig, Emma! Det är just olyckan att du finner dig
lycklig då du krossar din mors hjerta.»
«Men mamma gaf ju sitt bifall?»
«Ja, ja, och hvad säger Ernestine derom? Hvad skall hela
verlden säga? Såg jag icke sjelf, att notarien drog på munnen,
då du i brudstolen sade: jag tager dig Axel Erman till min äkta
man, att älska dig i nöd och lust* — då ville han skratta. En
majorsdotter, en flicka, hvars syster är lierad med de förnämsta
hus, lofvar tro och kärlek åt — en bleckslagare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
