Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strmnpväfvarens stuga.
«Liägg några pinnar till på brasan, det är så mörkt så, — nåh,
Anna, hör du!»
«Ja, far, visst hör jag; men hvar eviga pinne är åtgången.»
«Jaså, gå ut och skaffa då; — nu, flicka, är mor din död
och här blir intet mera pjås i huset. — Ah så, visst var
menni-skan bra alltid», tillade han och räckte ut handen åt barnet, som
började gråta, «visst var hon bra — och slet och ref och spann
och väfde, så att vi hade litet i huset att lefva af — och ännu
en tid har du litet att slita på; men se’n så skall du ut i
verl-den; detta bär rent rakt åt hin onde.»
«Men om ni arbetade, far», inföll flickan och kastade med en
hastig knyck de ljusa lockarne ur ansigtet.
«Arbeta! arbeta! Hvad är det värdt att arbeta i en sådan
förbannad profession — nu när engelsmannen den blodhunden och
tysken den skojarn sälja étrumpor för hvad bomullen kostade i
min ungdom. Känn efter på hyllan om der står någon ljnsbit
— det skulle finnas en, vet jag, för jag stod qvällen före
begraf-ningen och lyste på mor — jag ville allt än en gång se henne,
fast hon var ful och nu ett lik — då hade jag ljiis; men det
gick inte åt.»
«Jo här, far», sade flickan; «skall jag stryka eld?»
«Ja stryk! — Ja det är också ett förbannadt påhitt», började
fadren, «då jag var en liten pojkvasker, så tjenade jag in mången
skilling åt mina föräldrar med svafvelstickor. Jag späntade sjelf
stickorna och så smälte jag svaflet i en gammal lertallrik och så
doppade jag — men nu gudbevars så gör den der engelsmannen
hyfvelmaskiner, som göra fler stickor på en timme än alla verl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
