Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Herre Gud!» sade Anna till August, som, helt gentilt
utstyrd, kom på sin vanliga sondagsvisit till Strömsbro, för att
helsa på sin flicka.
«Herre Gud, säger du det; men Anders söp aldrig förr, han
var en riktigt beskedlig pojke.»
«Nej bevars, inte söp han, så länge han kunde göra något;
men se’n han miste högra handen, så kan han ingenting ta sig
för — och så dömdes han till den der årliga summan af patron
Griberg — och den räcker att supa på — eljest så står han
dagen i ända och hänger på handelsman Svenssons trappa vid
torget och springer ärender åt bokhållarne eller åt folk på torget
— och så vankas det några skilling eller en sup. Du kan aldrig
tro hvad han är gul i synen, unga pojken, genomskinlig öfver
ögonlocken som en glasbit och med ögon som stirra i skallen på
honom.»
«Det hade aldrig händt, om han blifvit klensmed, som jag.
Det var en smed i Ekebo socken, vet jag, som bara hade venster
hand; men skodde han inte hästar, jo serra ko tri gjorde han det
— gubben högg hästen om hofven med armstumpen och nitade
som så bra med venstra hand, som någon annan.»
Annas ögon voro tårade. «Gråt inte, Anna; i dag lyser det
andra gången, nu skall du inte vara ledsen.»
«Jo, August, det är just derföre; Anders duger till intet och,
käre August, du stackare får en oduglig hustru i din lilla stuga.
Ser du, jag han ingenting, ingenting annat än stå här och nicka.»
«Ah, viljan drar halfva lasset och sämjan den andra», inföll
den unga smeden gladt. «Vi skola nog försöka.»
«Men, August, om nu allt går på tok, om jag i min
dumhet Ödslar bort i stuguspisen det du med svett och möda hamrat
ihop i smedjan, hur skall det gå? Då blir du ond på mig och
I förra fallet blir det kommunen, som blir skyldig att underhålla
krymplingen ett helt, kanske långt, men beklagansvärdt, lif.
Läkarne få så ofta se dylika olyckshändelser af alla slag, hvartill nu
fosforförgiftningen kommit på tändsticksfabrikerna, att han i mensklighetens namn
måste fråga våra lagstiftare, om ej en liten speciallagstiftning till förekommande
af så kallade olyckshändelser vore högeligen af nöden.
En sådan lagstiftning skulle på intet vis vara hinderlig för
fabriksrörel-sen; den skulle ej såra något annat intresse än liknöjdheten, slarfvet och
bristen på uppmärksamhet, tre saker af hvilka vi ha öfver nog ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
