Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Herrliga verser», återtog herr Attanskoj. «Se då blir den
bundne anden fri och verkar på egen hand.»
«Ja, det är märkvärdigt», började fru Prejare, adet är
märkvärdigt — ack, Rachel, du borde tala vid herr majorn att han
ville ha den godheten magnetisera dig.»
((Mig, söta mamma?» sade mamsellen med ett småleende.
«Nej, för min sjuklighet hjelper ingen mensklig konst.»
((Magnetismen, min nådiga», inföll majoren, «är icke en
mensklig utan en gudomlig konst. Det är ej annat än animal
magne-tism, som gjorde att till exempel grefve Cagliostro genom
händernas påläggande botade sjukdomar — det är ej annat an
samlingen af alla naturkrafter, ljus, värme, magnetism, elektricitet,
nervfluidum och alla vegetabiliska och animala botemedels innersta
lifs förökande elixirer, som sammansluta sig i en enda handling,
springer genom mästarens fingrar, genomtränger, genomborrar,
elektriserar och uppväcker hvarje nerv, hvarje fiber i hela
organismen.»
«Men, söta Rachel! du borde ändå — min Rachel är mycket
sjuk, herr major.»
«Ja, jag ser att så är, jag ser hennes iure — der ligger en
nervknut på hjertat, som sammanklämmer det.»
«Ack ja, jag har verkligen ibland stark hjertklappning»,
suckade mamsellen, hvars frodiga kämpegestalt, för menskliga ögon
att se, tydde på allt utom ohelsa — hennes något framskridna
ålder naturligtvis; men trettiosex år är väl ändå ingen egentlig
ålderdom.
«Eästa mamsell Rachel», började kamrern med ett sjelfförnöjdt
småleende, «om ni följer mitt råd, så låt min vän Attanskoj
magnetisera er. — O! det är någonting herrligt att liksom dö bort
under inflytelsen af hans viljas allmakt — för all del —»
«Ja, för all del, lilla Rachel», sade modren.
«Ni bör försöka», yttrade jag.
Efter någon Öfverläggning beslöts att öfverlemna sig åt
monsieur Charl Attanskojs försök.
«Men, min Gud!» frågade jag borgmästaren, tjocka Balkman,
som jag några ögonblick derefter råkade, ((men, min Gud! hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
