Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans rättighet att vara kaput; men majoren hade kommit hem i
god ro och gick hellre omkring på ängen, der man nu böljade
slå, än han velat sitta på riddarhuset med oppositionen midt emot
sig och en hop referenter eller bläcksuddare uppe på läktaren.
Adjunkten Drängstedt, som, i anseende till sin lilla lön, slagit sig
på att vara läsare, det vill säga ett slags ciceron för dem, som
ville besöka helvetet och betrakta samlingarne af alla slags
syndare, som tid efter annan kommit dit in, utfor nästpåföljande
söndag mot den, som af rädsla öfvergifver den heliga striden, och
liknade majoren på Kalfhagen vid kung Saul, som gömde sig för
folket, och den nya tiden vid Potifars hustru. Majoren kröp ner
i sin bänk, för att ej blifva rent af utpekad; men detta halp föga,
ty adjunkten Drängstedt sade då, brytande på dialekten: «se der
den fåkunnige Saul, som, i stället för att slåss mot the
Mediani-ter och slagta dem såsom boskap, sitter der nere i kyrkbänken
såsom en kruka, den der ingen smörjelse hålla kan; akta dig, du
herrans förtappade, du evinnerliga kruka! Måtte Herran slå tig
med ond sår, att du i din hjertans qvida må utropa: jag är
såsom en uggla i the förstörde städer. Ack ja, älskade åhörare,
snarligen få vi qvida: vi sitta såsom en stork på taket och såsom
en uggla i förstörda städer, ty saltet hafver förlorat sina sälto och
våra försvarare vika ifrån oss.»
Det var ej underligt om allt det der förargade majoren, som
ganska gerna skulle stridt med tiden, blott han vetat på hvad
sätt det skulle tillgå. En vacker dag drogs åter vagnen fram,
och majoren reste hela tre mil in till staden; men hvad som hände
der, styrkte honom ännu mera i sitt beslut.
«Vet du, bror Trossbotten», ropade han, då han såg sin van
kaptenen stå utanför sin undantagsstuga; «vet du hvad — nå,
håll, Pelle — tpro, tpro — se så, båll in bruntan — vet du
hvad, nu är fan lös derinne i staden; hela borgerskapet har rotat
ihop sig och skrifvit under en opinionsyttring — fy fan att en
sådan håla skall ha en opinion, och vi här uti stora socknen,
upplyst folk, hafva ingen.»
Jag har med vilja ej förut infört kapten Trossbotten som
talande, ty hap. stammade något, och det är något svårt att
stamma skriftligen; kaptenen lyfte på nattmössan: «ja-ja sååå, de der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
