Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är boet färdigt; då bo de sedan tillsammans i sämja ocb endrägt,
hjelpas åt att kläcka ut äggen och att mata ungarne; när dessa
blifva större lära de dem att flyga; mödan är gemensam.
Kommer en roffogel inom deras synkrets, så gömma de sig begge,
faller en unge ner och dör, klaga de begge, och när de flytta, följa
de hvarandra, bygga ett nytt bo och lefva på sitt gamla sått;
men de skratta mycket, nästan för mycket, för att vara endast af
glädje öfver sin lycka.
Jag har länge funderat öfver resonen, jag reflekterade till och
med en hel hop.
Nu vet enhvar att skatan aldrig bor annat än i sällskap med
menniskor, i städer och byar. I skogen, på ängen, med ett ord —
i vildmarken ser ni dem aldrig. Skatorna äro således
sällskapliga djur, det är nummer ett, och älska menniskan, det är
nummer två, och likna menniskan derutinnan, att de tycka om silfver
och andra glänsande ting, det är nummer tre, och tiU och med
kunna stjäla precist som om de vore riktiga menniskor: om man
nu lägger härtill att de lefva två och två i ordentliga äktenskap
(nämligen detta är en «det går an»-idé), samt skratta så hjertligt
söm trots någon beskedlig handelsbokhållare, som råkat säga ett
qvickt infall, eller en extra notarie, som får beundra ett dylikt af
sitt hofrättsråd — så följer deraf, att, fastän skatorna icke äro
riktiga menniskor, så äro de likväl icke så rasande långt ifrån.
Mina skator höra till la haute volée, de bo åtminstone i höjden,
högre än två våningar, min rönn är deras lilla »sommarnöje», och
hafva de uppe i toppen troligen en ganska vacker utsigt. Jag
sökte sjelf häromdagen att skaffa mig ett ungefärligt begrepp om
vidden af deras synkrets, i det att jag stack ut hufvudet genom
en taklucka på en byggnad der nära vid — det var en
förtjusande utsigt, fastän jag ej såg mer än åt ett håll; men jag kan
ungefärligen imaginera mig huru de hafva det der uppe. Jag
observerade „ ock att mina skator alltid sutto och sågo sig omkring,
då de skrattade, eller också kom en af dem hem från en utflygt
i grannskapet och tycktes omtala något för den hemmavarande;
språket förstår jag väl inte riktigt, men att det är i samma
slägt-skap med kinesiskan, som svenskan med sanskrit, är temligen
af-gjordt. Nå väl, jag observerade ännu merå noga och såg att
mina skator tittade in i alla fönster under vägen — de måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
