- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
26

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag hade mina egna tankar om frön, henne i all ära; men
huru ofverraskad blef jag ej, dä jag fann ett fruntimmer,
visserligen blekt ooh af ett sjukligt utseende, men det oaktadt
verkligen skönt. Ett par sä milda, svärmiskt sköna ögon hade jag
ännu ej sett — hon tycktes vara en varelse från en bättre verlcL
Det var omöjligt att ej älska henne — oaktadt hon plägade oss
alla. Hon förrådde ett varmt hjerta — hon till och med smålog;
.men pastor Fikonlöf inträdde och hennes gryende glädje släcktes
i ett nu.

Hon såg ner dyster framfor sig, liksom om bon syndat genom
att tala vid oss.

Hvilket välde egde ej denne man, som talade i Guda ,namn
till en sörjande moder och som med obarmhertig hand ref upp,
om något sår ville läkas i själen 1

Når April kom, anlände pastor Fikonlöf till Träskälla — for
att taga afsked. Genom «Guds nåd» hade han fått Talleberga
patronella pastorat af tredje klassen ocb — skulle inflytta den 1
Maj. Nu talade han vid lagmannen angående sina afsigter på
Emilie — men fick ett tvärt nej. Han talade vid hennes nåd
ooh fick tröst, men ej mera. Det tycktes nästan, som äfven
hon kände sig lättare om hjertat, när han skulle flytta. Således
blef visiten icke lång; löjtnanten var borta — ty han vistades der
endast under högtiderna — och således behöfdes inga äfiontyr.

Pastorn reste, sedan han underrättat hennes nåd om att han
sörjde öfver att lemna en så öm själ, som hennes, i ett sådant hus.

Fram i Maj reste Felix och jag. Hennes nåd var
beundransvärd då hon omfamnade sin siste. Hon grät ej — utan sade
blott: «Huru det går Felix, så råkas vi.»

Jag tog gossen med mig till akademien.

Enligt lagmannens önskan fick han gymnasticera och fakta
~~ han ämnades också till officer; «ty», sade fadren, «något
sitt-göra passar ej en natur, som behöfver att härdas».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free