Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lilla vanlottade figuren tycktes mig så adel, att jag
nästan ville tro det allt» puckeln, det lillgarala ansigtet, de
spin-delmagra händerna, var en förklädnad, och att innanför ett ungt,
ett godt, ett skönt barn gömt sig.
«Mamsell Alexandra har rätt», yttrade jag, som hittills nära
nog varit tvungen att vara ett stumt vittne. «Mamsell Alexandra
har rätt — vi skola hjelpas åt — jag skall göra allt hvad ni
önskar, patron, blott vi få sakerna i ordning.»
«Nå, godt, nu skall magistern gå opp med svåger på hans
kammare och afvakta att stormen lägger sig, och i morgon,
svåger, så få vi annat att tänka på. När var det han skulle komma?»,
«Den fjerde.»
«Nå, det är ju åtta dagar dit. Godnatt, svåger!» — och
med dessa ord försvann den vänliga själen.
«Ser magistern! det der lilla välsignade knytet — hon är bäst,
hon», sade patronen lugnare. «Nu gå vi opp på mitt rum och ta
ett parti bräde.»
«Jaså — Jan — åh ja — .får gå», sade patron, som den
qvällen ej kunde spela sitt gamla spel med samlade tankar. «Vet
magistern, tre gånger ljar jag stått i brudstol. Första gången
gifte jag mig med en enka; det var en dugtig hushållsmenniska,
men egde ej ett rundstycke. Det der ställdes ihop af min mor
— åh ja, det gick bra — men vår Herre kallade henne. Sedan
tänkte jag: nej, Socius, nu skall du ha penningar, och så gifte
jag mig med min andra salig hustru. Inte var jag kär, inte, men
jag var klok — hm; emellertid så gingo åren, vi samlade ihop
några fyrkar och jag köpte det här bruket. Nu dog min hustru
och så tänkte jag: du har aldrig fått gifta dig efter ditt tycke.
Så såg jag mig omkring bland landsens döttrar, men ingen föll i
smaken, utom en majorsdotter — fröken Betty — en mycket söt
flicka. Jag anmälde mig, men si hon sade uppriktigt: ’jag vill
inte ha brukspatron, jag är för ung och ni för gammal; ni skulle
endast bli olycklig med mig’. Gud välsigne henne för det ordet.
«Kom såsom revisor vid bruksegarnes hypotekskassa upp till
Stockholm och fick rum i bagar Davids backe. Råkade så hos
min värdinna — fru Prack — min nuvarande hustru. Vacker
flicka, tjugutre år gammal — fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>