Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första aftonen.
Det finnes icke inånga nu, som minnas min tant Margreta.
Eljest var hon en ganska respektabel menniska i tiden, och vi
visste ingenting roligare än att gå till henne och sitta vid en
kopp kaffe, som hon kokade mycket godt, och vid det susande
téköket om aftnarne, och höra hennes många historier. Tant
Margreta var ett lefvande lexikon och aldrig utan ämne. Jag
minnes så väl hennes två små rum, det inre grönmåladt i oljefärg,
prydt med några gamla taflor och ett par uppstoppade
kanariefåglar, som tillhört en af hennes matmödrar, ty tant Margreta
hade i sin ungdom varit en sorts sällskapsdam hos baron
Ridder-stjernas och följt dem på deras resor. Utom denna befattning
hade hon länge vistats i en småstad, der hon lefvat genom att
gifva undervisning i musik. Tant Margreta spelade ännu i
ålderdomen ganska bra, men hade ett slags inrotadt hat till pianot
och påstod det vara ingenting annat än skrpmmel. Hon hade
små egenheter, den goda tanten, men var på det hela treflig, och
då vi som barn samlades hos henne, eller som äldre helsade på,
var hon alltid densamma, alltid förnöjd med sin verld, fastän Gud
skall veta att hon ej var rik, utan i stället hade nätt och jemnt
hvad hon behöfde. Hon hade öfverskridit den åldern, då gamla
flickor ännu vilja vara unga; hon bar sitt gråa hår sådant det
var och nyttjade negligé — ett säkert tecken på att hoppets tid
är ute. Emellertid var tant Margretas lilla våning en
samlingsplats för hennes vänner, och af dessa egde hon många. Hon var
en af dessa anspråkslösa, glada, men ändå icke ytliga menniskor,
som ej söka att vinna någon, men likväl vinna alla. Ett drag af
lugn glädtighet utmärkte henne; de ärliga Ögonen talade oro, att
det ännu i den gamlas själ fanns rum för barnafröjd. Med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
