Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blå ormen i ditt vapen; den skall en gång sluka ett blödande
barn, den sista Sforza, den sista, i hvilken ännu en droppa af
ditt blod flyter — först sedan är förbannelsen löst.*
’Och detta tror ni?’
’Ja — och nej; men jag fruktar det. Farväl, Felix, farväl!’
ropade hon halft förtviflad och störtade i haus armar.
«I detta ögonblick upptäckte de att de ej voro ensamma.
Den gamle hustjenaren Marco, som mottagit Felix’ guld och
släppt honom in, väckte med ett slag på axeln dem begge ur
berusningen, sägande: ’marchesen är nära — fly!’»
IV.
Tant Margreta tystnade några ögonblick, under hvilka vi
bemödade oss att utfundera utgången. «Nu är det då temligen
säkert, tant, att Felix Ankarstjerna helt simpelt enleverar den vackra
fröken och så vidare.»
Tanten återtog tråden af sin berättelse. »Efter detta
ögonblick», fortfor hon, «var det ej mera möjligt för Felix att åter få
träffa Fransisca. Han vandrade hvarje afton ut ensam, ty han
vågade ej anförtro Gerhard en enda stafvelse om hela saken. Han
gick således ensam; men han kunde ej märka ens en skymt af
ljus i det gamla marmorpalatsets höga fönster. Det tycktes vara
utdödt.
*Äro de borta, har hon flytt och hvar äro de väl? Ty att
de skulle göra resor, det berättade man mig.’ Han fortsatte dock
hvarje afton sin vandring omkring det stora palatset; men utan
att vinna något annat än då och då en regnskur, hvars slut han
måste afbida i någon portik. Det var en mörk afton han af denna
orsak hade insmugit sig i portgången till en hög, mörk byggnad,
hvara bestämmelse han ej hade reda på. Intet enda fönster såg9
åt gatan, och det djupa porthvalfvet var lågt och nedtryckt samt
stängdt med en jernbeslagen port. Eegnet prasslade ned från
rännorna på gatan, som stod som en sjö. Felix hade stått der
länge nog för att afbida det obehagliga naturfenomenets slut, då
hans uppmärksamhet plötsligen väcktes af steg innanför porten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
